tisdag 10 augusti 2010

Bronsåldernskvinnan - jämställd med mannen

Jag var i Fornsalen i Visby i somras. Där har de fantastiska bronsåldersutställningar, som jag gärna kikar på. I år hade de också lagt till det kvinnliga perspektivet, vilket gjorde det hela ännu mer intressant.

Där stod att läsa att bronsålderskvinnan var jämställd med mannen. Hon jagade, odlade och reste på långa handelsresor. En kvinna som stred hette sköldmö och var högt respekterad. Smyckestillverkning var både ett manligt och kvinnligt yrke.

Det enda yrke som kvinnor i högre grad hade var växtfärgningen, eftersom den ofta tillhörde sejdkvinnans lott. ("Medicinkvinnan"/shamanen.) I vissa perioder höll sig kvinnan närmre byn av naturliga skäl - vid och kring barnafödandet - men i övrigt var kvinnor och män jämlika.

Vet du förresten varför det betyder otur att lägga nycklarna på bordet?
Det kommer från bronsåldern/vikingatiden.

Kvinnorna var de som hade nycklarna till husen. Ju fler nycklar, desto mäktigare kvinna. Om kvinnan tyckte att mannen inte var till belåtenhet, t ex att han var borta för mycket på resor, la hon bara nycklarna på bordet och gick. Det betydde skilsmässa. Då var hon fri att gå till ett annat hus...

Både män och kvinnor höll i och deltog i riter kring gudar och trosföreställningar. Både män och kvinnor fick höja sin röst i församlingen, och det finns inga tecken på att kvinnan betraktades som "ett vekare käril".

Vad hände?
Varför lever vi idag, mer än tusen år senare, i ett samhälle fyllt av kvinnoförtryck?

Det som hände var att kristendomen spreds. Jag är ingen motståndare mot Jesu lära, men det här synsättet kommer från religionen. Den lära som spreds i det tidiga kristnandet byggde så mycket på de judiska lärorna, där kvinnan var lägre ställd. Nere vid Medelhavet hade kvinnorna redan långt tidigare börjat få en lägre status i och med att de grekisk-romerska gudarna och dyrkades. Visst fanns det kvinnliga gudinnor, men de var inte jämställda med männen.

När mänskligheten dyrkade "den stora modern", var kvinnan helig och överställd mannen. Nu har pendeln svängt och en mängd manliga gudar - Jesus, Gud, Muhammed, Buddha - har regerat, med följd att kvinnor världen över har fått sämre och sämre levnadsvillkor.

Är det inte dags att pendeln svänger tillbaka - gärna till mitten?
Att vi hittar en balans mellan manligt och kvinnligt och ser att vi kompletterar varandra, är två olika delar av ett?

Jag har alltid gillat symbolen för yin-yang. Det kvinnliga och manliga förenat, omslingrat och odelbart. En liten prick av svart i det vita. En liten prick av vitt i det svarta. Helhet.

Om det ändå kunde bli en symbol för vårt jämställdhetsarbete i nutid...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar