År 1998 var jag och Maken i Australien. Där gick vi med våra trasiga ryggar till Svägerskans ryggterapeut.
Hon visade sig vara lite galen.
Långt ute på den Australienska landsbygden bodde hon, i ett stort och måttligt omhändertaget hus.
Hon ledde in oss i behandlingsdelen, där allt från drömfångare, teckningar av regnbågar och kristaller samsades.
Vid en enorm världskarta stannade hon, en med Australien till höger och resten av världen till vänster. Hon undrade varifrån vi kom. Vi pekade på Sverige. Lång väg att resa, då? sa hon, varpå vi nickade. Men inte lika lång som att åka till USA, sa hon, det har jag gjort en gång, till LA. Fastdetär ganska nära, sa vi, bara 12 timmar med flyg. Vi flög 36. Måste ha varit ett långsamt flyg, menade hon. Det ser man ju på kartan att LA ligger längst bort från Australien.
Vi valde att inte ge oss in i den diskussionen.
Svägerskan hade visat bilder på Maken, varpå den mycket alternativa kvinnan hade bestämt sig för att han (Maken) var den nya Jesus, hitsänd av aliens. Hon visade oss teckningar som gjorts av människor från hela världen, vilka skulle föreställa honom. De var inte speciellt lika, varken honom eller varandra, men vi försökte hålla godmin eftersom vi verkligen behövde hjälp med ryggarna efter 36 timmar på flygplan.
Det var min första närkontakt med flum-alternativare. Det har blivitfler sedan dess.
Problemet är att man inte kan veta vilka som är bra och vilka som är knäppgökar förrän man har varit där.
Jag är själv alternativare, men oerhört jordnära och vanlig i förhållande till sådana galenpannor.
Ofta när jag träffar en ny kund/klient, ser jag skepsis i deras ansikten och viss oro.
Jag förstår fullständigt.
Och om jag börjar yra om Jesus pånyttfödelse - skaka mig hårt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar