torsdag 19 augusti 2010

Alla ljud - jag blir galen!

Det är så mycket ljud och oljud runt omkring oss. I stan låter bilar, regnet susar på trottoaren, folk som pratar och skriker, hundar som skäller. I affärerna spelas det musik, ofta olika stilar i olika affärer, så när man går gatan fram bombarderas man av ett sammelsurium av musiksnuttar.

På landet kan man ju tro att det ska vara tyst, men inte då! Traktorer brummar, kor råmar, hundar skäller, orrar spelar och folk ropar över nejden. I och för sig är dessa ljud snällare mot örat, de är organiska, men tyst är det inte.

Och barn...
Vad i hela fridens dar är det som gör dem så högljudda?
Många föräldrar skyller på dagis och fritids och skola, men det är inte hela sanningen. Även när mina barn har varit hemma i veckor, hemma i vårt hem där allt är extremt tyst och vi pratar lågmält, så kan de stimma upp sig.

De vrider på musik och sjunger så det skräller i karaokemaskinen. TV:n vrids upp nästan på max om jag inte kontrollerar. De skriker till varandra och kastar saker omkring sig med dunsar. Små vandrande ljudkatastrofer, allihop. Speciellt när man har några stycken i grupp.

Men jag är också extremt ljudkänslig, det vet jag. Det är en effekt av min utbrändhet som håller i sig. Jag ogillar klirr med tallrikar - går rätt in i hjärnan, blir rädd av plötsliga dunkar, får tunnelseende på nolltid när ljudmiljön blir förorenad.

Alla elektriska maskiner i vårt hem är de tystaste på marknaden. Då är jag relativt nöjd, men jag hör dem fortfarande. Folk på besök öppnar diskmaskinen medan den går...

Vissa mornar är det värre. Då är jag extremt ljudkänslig. Varje klirr med skeden i mjölkskålen skär i mig, barnens konstanta pratande maler fram en huvudvärk och även om Mannen har en väldigt behaglig röst, så mal den på för länge om allting. Då vill jag bara gå och lägga mig med öronproppar. Jag blir på extremt dåligt humör, får svårt att se, mår illa och kan inte tänka.

Det borde finnas ett ord för detta handikapp.
Alla vi som har det så, skulle ha en fin platta i ett halsband.
Och lappar på väskor och dörrar, så att folk kunde visa extra hänsyn.
EXTRA SUPERSENSITIV HÖRSEL. IAKKTA FÖRSIKTIGHET.

Det hade varit bra!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar