De asociala medierna

Vi lever verkligen i informationssamhället. Jag kommer ihåg hur man pratade om det nya informationsflödet vid 80-talets slut.

"Det kommer att bli för mycket information att ta in", sa man.
"Vi kommer att inte orka smälta informationen. Det blir en information overload."
(Det var fortfarande coolt att använda engelska uttryck då.)

Idag har vi gått förbi den punkten för länge sedan. Vi lever i ett ständigt brus av information. Saker flirrar förbi, och även om vi är intresserade, missar vi det mesta.

De sociala medierna har givit en dimension till: Behovet av att deltaga på riktigt har försvunnit. Det räcker liksom med att man vet att det är på gång, har blivit inbjuden, har skrivit eller chattat lite om det. Och efteråt kan man läsa hur det var. Då känns det som om man var där! Gå dit - varför det? Det är slöseri med tid, man måste ju lämna datorn en stund.

Egentligen borde de döpas om; de asociala medierna. Folk sitter hemma och pluttrar på sina datorer i stället för att ge sig ut i verkliga livet.

Jag är dock själv oerhört förtjust i dem. När man sitter ensam i skogen, med flera mil till närmsta vän, är det härligt att kunna "prata" lite över nätet. Det är aldrig långt till sällskap så länge man har en dator...

Men jag tror att det är viktigt att man sliter sig ibland och gör en Fantomen:
Lämnar djungeln och går på gatorna som en vanlig man.

Annars blir livet lite fattigt på innehåll. För några minnen av att chatta, har man ju inte direkt. Hur trevligt det än är. Minnena kommer ju av det man har gjort, de människor man har mött och tagit på, lukter och smaker och känslor.

Och det är ganska fattigt med det via datorn.
Än så länge.