Opposites attract...

Maken och jag är i grunden olika.

Jag är snabb, han är långsam.
Jag älskar att bada, han hatar bad.
Jag är naiv, han är skeptiker.
Jag är morgonpigg, han är nattsuddare.
Jag går upp i vikt så fort jag ser en glass, han kan äta vad som helst och bara tänka att han ska gå ner i vikt så gör han det.
Jag är optimist till gränsen på dum, han är pessimist.
Jag gillar heta duschar, han ljumma.

Jag kan fortsätta hur länge som helst.

Vi har alltid skojat om att vår förening är världar som möts och att vi i vårt förhållande därför är helt kompletta - vi har ju allt!

Det finns dock en sak som är omöjlig att se med ett leende: Sovtemperaturen.
Maken vill ha varmt, jag vill ha svalt.
Hur kompromissar man med det?

När jag ligger och flämtar utan täcke och knappt får luft, ligger han med duntäcket uppdraget till nästippen och fryser. Han har dessutom utvecklat förmågan att få halsinfektioner så fort man sover för öppet fönster (även under sommaren och värmeböljor).

Lösningen har i femton år varit att jag står ut.
Jag sover sämre och längre, har fler mardrömmar, vaknar stingslig och klibbig.
De enstaka nätter jag har sovit själv, har jag öppet överallt och njuter. Korsdrag är underbart!

Härom veckan bestämde jag att det är nog.
Nu är det min tur!
Så jag öppnade resolut balkongdörren på vid gavel och sa:
"Nu har vi sovit i klibbig och unken värme länge nog. De följande femton åren blir det på mitt sätt."

Så la jag mig nöjd och belåten i min säng med endast påslakan och tog ingen notis om huttrandet under duntäcket bredvid mig.

Om det var härligt att vakna?
Ja... Himmelskt.
Och Maken slapp halsinfektionen i blotta förskräckelsen.
Dessutom vaknade han piggare än på länge.
Vem vet, han kanske inte ens är morgontrött egentligen?

En ny värld väntar.