Ska jag våga sluta med dammsugare?

Jag gillar rent hus.
Jag gillar inte ljud.

Att dammsuga är en plåga.
Ändå har jag köpt den tystaste dammsugaren på marknaden.

Dessutom tycker jag att det luktar illa, oavsett om påsen är ny eller om det ligger doftkulor i den. Det luktar varm, dammig luft och skunk.

Jag tycker att dammsugaren försämrar luften i huset. Det är som om den suger in luften och elektrifierar, värmer upp, dammpartikelfyller och förstör den.

Visst har jag funderat på centraldammsugare, men i vårt stora hus skulle vi behöva ha två stationer och 9 meter slang på båda. Det blir för mycket att släpa runt på.

Däremot älskar jag att moppa. De nya, fina, dammopparna är ju fantastiska! Jag har köpt en jättelyxig variant, proffsredskap med extra långt skaft. Den är fin. Och direkt efter moppning slänger man moppen i tvättmaskinen och så blir den ren igen.

Våtmoppning är också rofyllt och vackert. Det känns så himla mycket renare! Doften av grönsåpa på trägolvet är fantastisk och luften blir frisk.

Jag vill inte dammsuga längre. Jag tycker att det är en dålig uppfinning, men jag är orolig att jag kommer att missa damm i hörnet. Och lite oroar det mig att bli dömd som konstig. Kanske utsatt för en blixtinspektion från barnavårdscentralen! Misstänkt för vanhushållning...

Och så är det ju mattorna. De måste ju dammsugas eller släpas ut och piskas. Fast om man bara dammsuger dem, så går det ju väldigt fort, förstås.

Jag tror att jag ska prova. Det är värt ett försök. Bara att slippa det där hiskeliga ljudet... Ah! Jag ser ljuset i tunneln!