Jag har levt och verkat inom kultursektorn i hela mitt liv. Ändå finns det sektorer och personer inom densamma som jag har oerhört svårt att både förstå och gilla.
Jag pratar nu om de som skiljer på kultur och kultur.
De som är lite finare än andra. Som tycker att kultur är det som utövas av folk som har Utbildning. Och inte vilken fisig folkhögskola som helst, nej Högskola eller Universitet ska det vara. I Sverige. Eller möjligen ett konservatorium i Österrike.
Finkulturisterna.
De tycker att folklig kultur i bästa fall kan vara käck. Inte bra, intressant eller viktig. De rynkar på näsan åt Håkan Hellström och ser ner på musikalformatet. Håkan sjunger nämligen falskt och gränsen går vid Rockopera. Dessutom tycker de att ingen bra film någonsin kommit ur Hollywoods kommersiella kvarnar och att alla nya, svårare tolkningar av gamla visor är bättre än originalet. Dessa människor frågar alltid vilket år man gick ut Danshögskolan/Musikhögskolan/Operahögskolan innan de frågar något annat.
Jag har lite svårt för dem.
Jag känner nämligen att de har missat grejen med kultur.
Kultur är ju det vi, människor, uttrycker oss med. Sång, dans, teater, poesi, konst, foto, film, böcker och fler typer av uttryck – i alla former. I ett friskt samhälle finns det många olika sorters människor, och därmed också många olika sorters kultur. Motsatsen ser vi t ex i diktaturer, där man kontrollerar kulturen för att forma människorna – ofta genom att begränsa den till klassisk musik, balett och tillåtna former av folkdans.
Att gradera kultur är i mina ögon von Oben möter Hitler.
Inte heller förstår jag alls varför det skulle vara finare att ha lärt sig att musicera/dansa/spela teater av lärare än att ha hittat sin egen väg till sin konstart. En kan tänka lite tillspetsat: Att göra det man blir tillsagd eller det man känner.
Min personliga åsikt är att människor med äkta talang alltid är ödmjuka.
Alldeles oavsett om de har gått i skola eller inte.
Så min slutsats är:
Om folk uppträder som om de har en påle i röven, så har de nog inte så mycket talang. Inte heller tror jag att de har äkta kärlek till konsten. Kanske har de inte heller trygghet i eller tilltro till sin eget skapande.
Kanske de helt enkelt har bara just detta:
En Påle i Röven.
