Sälj mig en sport-bh för tuttar, tack!

Undra' sa flundra om det någonsin är kvinnor som designar sport-bh-ar.

Jag tror: Inte.
Eller så är de kvinnor med mycket små bröst.
Och den sorten som gillar nylonstrumpor.

För jag kan inte lista ut hur det är tänkt annars.
Jag, som är en stl 46-48 i vanliga kläder, kan inte ha största storleken av någon sport-bh. Om jag lyckas klämma mig in i en av dem, är brösten så tillplattade att de stjäl utrymme av lungorna och jag får utveckla gälar för att andas.

Vad är tanken? Att vi som är stora inte ska träna?
Eh... Jag trodde det var vi som behövde det bäst.
Eller får man vara bred utan tuttar. Men då behöver man ju inte en sport-bh...

Och dessutom är de nästan alltid gjorda i något läskigt plastmaterial. "Det svalaste materialet" gör de reklam för. Va? Det svalaste materialet någonsin är siden. Näst bäst är bomull. På tredje plats hamnar ramie. Därefter linne. Plastmaterial som nylon och polyester får inte ens vara med på listan.

Tror någon att det går att träna med tuttarna fastpressade, inklämda mellan revbenen, med plastmaterial? Nej. Man kokar över och har svårt att andas hela tiden. Alternativet, att låta naturen skumpa fritt, är inte heller kul. Det gör ont.

Jag googlade på sport-bh cotton och kom till en underbar sida, där det fanns över 20 sorters bomullsvarianter. För sportande ammande, för kvinnor som har haft bröstcancer, för kvinnor som har gjort brösten, för stora kvinnor och för små.

Nu är jag lycklig. Tack internet, för att jag kan sitta i Mistelås och vara världsmedborgare i ett land där fler sorter är accepterade, åtminstone vad gäller klädstorlekar.

Ikväll ska jag shoppa-frossa framför TV:n.
Den nya världen är här.
Och den är gooood...