Det var en gång en flicka som hade högtflygande planer. Hon fick idéer och galna infall, lika fort och lika ofta som en gris blinkar. För henne var de inte bara idéer, utan helt genomförbara planer.
Hon hade roligt.
Men det var inte alltid som hennes omgivning roades lika mycket...
Många sa: Det går inte.
En och annan sa: Du borde inte.
Någon sa: Du får inte.
Ändå gjorde flickan.
Hon sa: Jo, jag VILL! Och så blev det.
Varje gång som hon lyckades genomföra blev hon paff. Lika överraskad satt hon där, på toppen av sitt nybestigna berg, gång efter annan. "Hur gick det här till", tänkte hon. "När lyckades jag med detta? Och hur?"
Samtidigt fanns det somliga som blev avundsjuka.
De tyckte: "Hur kommer det sig att HON får allt och JAG får inget? Ja ja, mycket ska ha mer."
Flickan blev lite skamsen och kände att det nog var lite fusk någonstans. Hon hade ju haft en väldig tur hela livet. Kanske borde hon vänta sig någon sorts mothugg nu, så att det blev balanserat?
För inte kan man väl få precis vad man vill hela tiden?
Mycket riktigt. Så fort hon hade tänkt tanken, började motgångarna. "Ånej, säg inte att DET kommer att hända också" tänkte flickan. Jo, det gjorde ju det... Efter många långa uppförsbackar, stannade hon till. Tänk om... Nej, så kan det väl inte vara. Eller kan det det?
Tänk om det var hennes egna tankar och uttalade ord som styrde hela processen?
Flickan sa högt för sig själv: "Vilken tur jag har, tänk att jag alltid får precis det jag vill ha och det jag behöver!" Så log hon och levde sig in i den känslan. Och minsann: Hennes tur vände! Plötsligt började allt gå hennes väg. Fin-fint gick det! Nu började hon våga drömma igen, stort, galet och vilt. Och hur vilt hon än drömde, så slog drömmarna in.
Varje natt innan flickan skulle sova, låg hon och log för sig själv.
"Tänk, så härligt att jag får precis vad jag vill!"
Så tackade hon för alla sina välsignelser och somnade.
lördag 29 juni 2013
torsdag 20 juni 2013
Man behöver inte kunna ALLT
Ibland faller jag i en fälla: Jag tror att jag måste kunna allt. Lite mer än alla andra, lite mer än vad som är rimligt.
Varför?
För att garantera mig min plats, tror jag.
Det hänger nog ihop med mitt kontrollbehov.
Jag vill gärna ha koll på det mesta.
När jag söker ett jobb, tänker jag mest på det jag inte har. Det handlar dels om att jag letar brister, något jag alltid gör för att förändra/förbättra. Dels är det också för att jag blir osäker. Kan jag det här?
Ett annat sätt att tänka är:
Tänk, det här kan jag inte. Det ska bli kul att lära sig något nytt!
För det tycker jag ju.
Och det har jag dessutom lätt för.
Jag menar, allt jag kan har jag ju lärt mig!
Roligt nog tänker jag precis tvärtom när jag ska genomföra ett projekt.
Då inventerar jag vad jag kan och orkar göra själv, sedan plockar jag in den kompetens jag behöver. Det kan handla om att bara fråga någon till råds, eller att anställa/anlita någon.
Det är inte alls krångligt eller pinsamt, för då har jag en klar bild av min roll: Jag är en samordnare. En sådan behöver inte kunna någonting mer än att få allt att snurra.
Och det är jag bra på!
Så det kanske är så jag ska tänka i alla sammanhang:
Vad av detta kan jag redan?
På vilka områden behöver jag anlita andra?
Och i vilka avseenden kan jag förbättras/utvecklas?
Det känns faktiskt mer öppet, flexibelt och roligt än att tänka att jag ska kunna allt. Lite mindre ansvar, lite mindre krav, lite mindre omnipotent.
Jag har ju egentligen ingen som helst önskan att leka Gud. :)
Varför?
För att garantera mig min plats, tror jag.
Det hänger nog ihop med mitt kontrollbehov.
Jag vill gärna ha koll på det mesta.
När jag söker ett jobb, tänker jag mest på det jag inte har. Det handlar dels om att jag letar brister, något jag alltid gör för att förändra/förbättra. Dels är det också för att jag blir osäker. Kan jag det här?
Ett annat sätt att tänka är:
Tänk, det här kan jag inte. Det ska bli kul att lära sig något nytt!
För det tycker jag ju.
Och det har jag dessutom lätt för.
Jag menar, allt jag kan har jag ju lärt mig!
Roligt nog tänker jag precis tvärtom när jag ska genomföra ett projekt.
Då inventerar jag vad jag kan och orkar göra själv, sedan plockar jag in den kompetens jag behöver. Det kan handla om att bara fråga någon till råds, eller att anställa/anlita någon.
Det är inte alls krångligt eller pinsamt, för då har jag en klar bild av min roll: Jag är en samordnare. En sådan behöver inte kunna någonting mer än att få allt att snurra.
Och det är jag bra på!
Så det kanske är så jag ska tänka i alla sammanhang:
Vad av detta kan jag redan?
På vilka områden behöver jag anlita andra?
Och i vilka avseenden kan jag förbättras/utvecklas?
Det känns faktiskt mer öppet, flexibelt och roligt än att tänka att jag ska kunna allt. Lite mindre ansvar, lite mindre krav, lite mindre omnipotent.
Jag har ju egentligen ingen som helst önskan att leka Gud. :)
lördag 15 juni 2013
Andra människor är speglingar av en själv
Alla människor vi möter speglar oss. De speglar vad vi säger, hur vi står, vilka val vi gör. Det är så det fungerar – så gör sociala varelser. Om vi t ex ler mot en annan människa, ler hen tillbaka. Kryper vi ihop i vår hållning, kommer empatiska människor att krypa ihop med oss medan mer makthungriga kommer att brösta sig ytterligare och ta kommandot.
Varje människa du möter är en möjlighet.
En chans att lära dig något nytt, om den människan eller om världen – eller dig själv. Och varje människa du möter är en gåva i det avseendet. Det gäller bara att lista ut vad gåvan eller lärdomen är...
När du möter en människa du tycker om, ska du fundera noga på vad den människan speglar hos dig själv. Är det värme, kärlek, omsorg som du känner att du får? Dessa egenskaper finns garanterat i dig också i så fall! Och när den här trevliga människan mötte dig, valde hen att reagera med de trevliga känslorna. Det innebär med stor säkerhet att det var de strängarna du vidrörde med ditt beteende och dina ord. Du uppförde dig, rörde dig, sa saker som gjorde att hen reagerade trevligt mot dig. Nice! Hen såg att du var en trevlig person.
När du möter en människa du retar dig på, ska du på samma sätt fundera noga på vad den människan speglar. Allt det du ogillar hos den personen, finns också i dig själv. Hm... Det kanske inte är lika trevligt att tänka sig. Dessvärre är det sant. Och varför valde den här människan att reagera så otrevligt mot dig? Det är något hos dig som triggade detta beteende.
Jag vet att det här är lite jobbigt att tänka sig, så jag exemplifierar med mig själv.
Ett tag mötte jag väldigt många märkliga människor.
Jag tyckte i och för sig inte illa om dem, men jag förstod mig inte på dem. Alls.
Så insåg jag att det var väldigt ömsesidigt! :)
Vi levde helt enkelt i olika världar.
Och det var okej, kom jag på, när jag slutade försöka förstå.
Oftast möter jag människor som är riktigt mysiga.
Ja, 98 % av alla jag träffar är sympatiska.
Det tar jag som ett tecken på att jag själv är hyfsat lättillgänglig och trevlig.
Nice...
Och så händer det att jag träffar riktiga rötägg.
Då iakttar jag noga – för det finns något i det där beteendet som också finns i mig! Och det vill jag minsann ha bort. Så då tackar jag först för att jag fick möta denna högst osympatiska människa, granskar mig själv noga, jobbar med problemet och tackar för lärdomen.
Vi får möta de personer vi behöver möta.
Och tolkningen av varje beteende ligger hos oss själva.
Kanske är den otrevliga personen inte så snål, så självisk eller så manipulativ som vi tror. Det är bara vi själva som läser in det i beteendet, eftersom vi själva har glimtar av det där i oss? It takes one to know one... Som exempel måste jag påpeka att det är de människor som klagar på att alla är så "duktiga" på Facebook, som har flest prestationsuppdateringar... :) Då brukar jag lyfta på ena ögonbrynet och tänka: Ja, en vacker dag kanske poletten trillar ner.
Hur som helst: Vi får precis vad vi behöver.
I den takt vi klarar av.
Hela livet är en resa av lärdomar – om vi väljer att ta emot dem.
Varje människa du möter är en möjlighet.
En chans att lära dig något nytt, om den människan eller om världen – eller dig själv. Och varje människa du möter är en gåva i det avseendet. Det gäller bara att lista ut vad gåvan eller lärdomen är...
När du möter en människa du tycker om, ska du fundera noga på vad den människan speglar hos dig själv. Är det värme, kärlek, omsorg som du känner att du får? Dessa egenskaper finns garanterat i dig också i så fall! Och när den här trevliga människan mötte dig, valde hen att reagera med de trevliga känslorna. Det innebär med stor säkerhet att det var de strängarna du vidrörde med ditt beteende och dina ord. Du uppförde dig, rörde dig, sa saker som gjorde att hen reagerade trevligt mot dig. Nice! Hen såg att du var en trevlig person.
När du möter en människa du retar dig på, ska du på samma sätt fundera noga på vad den människan speglar. Allt det du ogillar hos den personen, finns också i dig själv. Hm... Det kanske inte är lika trevligt att tänka sig. Dessvärre är det sant. Och varför valde den här människan att reagera så otrevligt mot dig? Det är något hos dig som triggade detta beteende.
Jag vet att det här är lite jobbigt att tänka sig, så jag exemplifierar med mig själv.
Ett tag mötte jag väldigt många märkliga människor.
Jag tyckte i och för sig inte illa om dem, men jag förstod mig inte på dem. Alls.
Så insåg jag att det var väldigt ömsesidigt! :)
Vi levde helt enkelt i olika världar.
Och det var okej, kom jag på, när jag slutade försöka förstå.
Oftast möter jag människor som är riktigt mysiga.
Ja, 98 % av alla jag träffar är sympatiska.
Det tar jag som ett tecken på att jag själv är hyfsat lättillgänglig och trevlig.
Nice...
Och så händer det att jag träffar riktiga rötägg.
Då iakttar jag noga – för det finns något i det där beteendet som också finns i mig! Och det vill jag minsann ha bort. Så då tackar jag först för att jag fick möta denna högst osympatiska människa, granskar mig själv noga, jobbar med problemet och tackar för lärdomen.
Vi får möta de personer vi behöver möta.
Och tolkningen av varje beteende ligger hos oss själva.
Kanske är den otrevliga personen inte så snål, så självisk eller så manipulativ som vi tror. Det är bara vi själva som läser in det i beteendet, eftersom vi själva har glimtar av det där i oss? It takes one to know one... Som exempel måste jag påpeka att det är de människor som klagar på att alla är så "duktiga" på Facebook, som har flest prestationsuppdateringar... :) Då brukar jag lyfta på ena ögonbrynet och tänka: Ja, en vacker dag kanske poletten trillar ner.
Hur som helst: Vi får precis vad vi behöver.
I den takt vi klarar av.
Hela livet är en resa av lärdomar – om vi väljer att ta emot dem.
torsdag 13 juni 2013
Sentimental
Ett ord som jag ogillar användningen av är sentimental. "Usch, jag blir alldeles sentimental". Usch? Hm.
Till och med i ordboken står det "(överdrivet) känslosam".
Vad då "överdrivet"?
Om vi tittar på ordet i sig, så betyder det precis bara känslosam.
En reaktion som vi får av att uppfatta och reagera på något med våra sinnen.
Det är väl en riktigt bra funktion?
Att bli sentimental innebär att vi har känslor.
Frågan är om kapacitet till sentimentalitet till och med är en förutsättning för empati, dvs att kunna sätta sig in i hur andra känner.
Att världen bitvis ser ruskig ut, beror minsann inte på att vi har använt våra känslor för mycket. Hade vi vågat och orkat känna mer, känna med varandra och för varandra, hade vi faktiskt aldrig kunnat utsätta varandra för ruskigheter.
Nä – fram med känslorna, säger jag!
Ju mer känslor (och desto mindre huvud), desto vackrare värld!
Snyfta på på skolavslutningar, skratta åt gamla foton, ilskna till över artiklar i tidningen och känn ågren för dumheter.
Det blir jättebra.
Till och med i ordboken står det "(överdrivet) känslosam".
Vad då "överdrivet"?
Om vi tittar på ordet i sig, så betyder det precis bara känslosam.
En reaktion som vi får av att uppfatta och reagera på något med våra sinnen.
Det är väl en riktigt bra funktion?
Att bli sentimental innebär att vi har känslor.
Frågan är om kapacitet till sentimentalitet till och med är en förutsättning för empati, dvs att kunna sätta sig in i hur andra känner.
Att världen bitvis ser ruskig ut, beror minsann inte på att vi har använt våra känslor för mycket. Hade vi vågat och orkat känna mer, känna med varandra och för varandra, hade vi faktiskt aldrig kunnat utsätta varandra för ruskigheter.
Nä – fram med känslorna, säger jag!
Ju mer känslor (och desto mindre huvud), desto vackrare värld!
Snyfta på på skolavslutningar, skratta åt gamla foton, ilskna till över artiklar i tidningen och känn ågren för dumheter.
Det blir jättebra.
måndag 10 juni 2013
Universum och tidsplaner
Universe provides.
Vi får det vi ber om.
Enda haken är att vi måste vilja det från djupet av våra hjärtan, uttrycka oss klart och tydligt (i ord, tanke och handling) visa att vi är dedikerade och målmedvetna.
För det mesta tänker jag att allt ordnar sig, att jag kommer att få precis det jag behöver. Ibland kanske jag inte får det jag trodde att jag ville, men jag får alltid precis det jag behöver. Kanske är det något annat än jag trodde, kanske är det en vilopaus när jag tänkte gasa, kanske är det en läxa. Oavsett vilket – i efterhand förstår jag hur bra det blev.
För det vill gärna bli bra.
Inte nog med det – det ÄR redan bra!
Även om bilen går sönder, regnet öser ner över mitt nymålade fönster och det är tomt på kontot, så är det bra. Jag lever, jag andas, jag finns. Och kan jag också skratta lite, så är allt toppen!
Ibland blir det bra, men inte så fort som man vill.
Det är tålamodsprövande.
I våras blev jag otålig.
Den Stora Flytten var planerad in i minsta detalj, men ingenting verkade falla på plats. Då satte jag mig ner och pratade med Universum:
– Hörrödu, nu är det så här: Saker och ting måste börja hända. Vi kan inte hänga i luften på det här viset, då blir vi sjuka allihop.
Jag tänkte lite och hörde en tanke trilla ner i mitt huvud. Jag verbaliserade den:
– Jag tror att vi behöver en tidsplan.
Och så upprättade jag en sådan.
15/4 - vårt hus säljs.
15/5 - vi köper nytt hus på Gotland.
15/6 - jag får ett jobb.
Den såg omöjlig ut. Folk skrattade åt mig. Men jag hade förtröstan! Och den slog in. Åtminstone de två första. Och idag fick jag tre jobbintervjuer bokade, så det ser gott ut på den fronten också.
Så det är mitt tips: Hjälp Universum på traven med tidsplaneringen!
Det kan inte vara lätt att hålla reda på vad som är en "lagom" tidsperiod, när man har funnits i eoner...
Vi får det vi ber om.
Enda haken är att vi måste vilja det från djupet av våra hjärtan, uttrycka oss klart och tydligt (i ord, tanke och handling) visa att vi är dedikerade och målmedvetna.
För det mesta tänker jag att allt ordnar sig, att jag kommer att få precis det jag behöver. Ibland kanske jag inte får det jag trodde att jag ville, men jag får alltid precis det jag behöver. Kanske är det något annat än jag trodde, kanske är det en vilopaus när jag tänkte gasa, kanske är det en läxa. Oavsett vilket – i efterhand förstår jag hur bra det blev.
För det vill gärna bli bra.
Inte nog med det – det ÄR redan bra!
Även om bilen går sönder, regnet öser ner över mitt nymålade fönster och det är tomt på kontot, så är det bra. Jag lever, jag andas, jag finns. Och kan jag också skratta lite, så är allt toppen!
Ibland blir det bra, men inte så fort som man vill.
Det är tålamodsprövande.
I våras blev jag otålig.
Den Stora Flytten var planerad in i minsta detalj, men ingenting verkade falla på plats. Då satte jag mig ner och pratade med Universum:
– Hörrödu, nu är det så här: Saker och ting måste börja hända. Vi kan inte hänga i luften på det här viset, då blir vi sjuka allihop.
Jag tänkte lite och hörde en tanke trilla ner i mitt huvud. Jag verbaliserade den:
– Jag tror att vi behöver en tidsplan.
Och så upprättade jag en sådan.
15/4 - vårt hus säljs.
15/5 - vi köper nytt hus på Gotland.
15/6 - jag får ett jobb.
Den såg omöjlig ut. Folk skrattade åt mig. Men jag hade förtröstan! Och den slog in. Åtminstone de två första. Och idag fick jag tre jobbintervjuer bokade, så det ser gott ut på den fronten också.
Så det är mitt tips: Hjälp Universum på traven med tidsplaneringen!
Det kan inte vara lätt att hålla reda på vad som är en "lagom" tidsperiod, när man har funnits i eoner...
söndag 9 juni 2013
Travel light
Jag har några favorit-ordspråk som hjälper mig igenom livet – eller leder mig, i vissa fall. Ett av dem är:
Travel light
Live light
Spread the light
Be the light
Det sammanfattar en hel del för mig.
Att resa lätt handlar om att inte ta med sig för mycket saker på livets resa, men också att resa med lätta steg. Att gå vidare i livet är inte att säga farväl för evigt – det är bara att acceptera förändring.
Att leva lätt handlar återigen om att inte samla på sig för mycket saker. De hindrar utveckling, skapar blockeringar i livet och faktiskt även i kroppen. Jag tänker också att man ska leva ljust, och inte föda och bära runt på ilska, ångest, avundsjuka och andra svarta känslor. Att vara tacksam, skratta och njuta. Meditera, praktisera Reiki och be. Helt enkelt etablera kontakt med det allomfattande ljuset.
När vi gör det, sprider vi ljus omkring oss. Vi blir sådana personer som folk gärna vill vara hos, skapar atmosfärer som föder nya tankar och projekt. Ljuset sprids vidare. Fler påverkas. Mer ljus sprids och världen blir ett bättre ställe att vara på.
Att vara ljuset är lite för stort för mig att förstå än. När jag mediterar eller håller på med Reiki känner jag mig som ett verktyg, en kanal för ljuset. Ibland går jag upp i det också, men det är ännu bara för kortare stunder. Och hur ska jag kunna vara ljuset hela tiden i vardagen? Familjen säger att jag är deras sol, sprider ljus och värme, och att allt är tråkigare utan mig. Kanske är det en bit på väg...
Om inte annat kommer jag ju att bli ljuset när jag dör. Då återgår jag till källan och uppslukas av alltet. I alla fall en stund, innan det är dags att göra en ny resa med nya uppdrag och lärdomar...
Travel light
Live light
Spread the light
Be the light
Det sammanfattar en hel del för mig.
Att resa lätt handlar om att inte ta med sig för mycket saker på livets resa, men också att resa med lätta steg. Att gå vidare i livet är inte att säga farväl för evigt – det är bara att acceptera förändring.
Att leva lätt handlar återigen om att inte samla på sig för mycket saker. De hindrar utveckling, skapar blockeringar i livet och faktiskt även i kroppen. Jag tänker också att man ska leva ljust, och inte föda och bära runt på ilska, ångest, avundsjuka och andra svarta känslor. Att vara tacksam, skratta och njuta. Meditera, praktisera Reiki och be. Helt enkelt etablera kontakt med det allomfattande ljuset.
När vi gör det, sprider vi ljus omkring oss. Vi blir sådana personer som folk gärna vill vara hos, skapar atmosfärer som föder nya tankar och projekt. Ljuset sprids vidare. Fler påverkas. Mer ljus sprids och världen blir ett bättre ställe att vara på.
Att vara ljuset är lite för stort för mig att förstå än. När jag mediterar eller håller på med Reiki känner jag mig som ett verktyg, en kanal för ljuset. Ibland går jag upp i det också, men det är ännu bara för kortare stunder. Och hur ska jag kunna vara ljuset hela tiden i vardagen? Familjen säger att jag är deras sol, sprider ljus och värme, och att allt är tråkigare utan mig. Kanske är det en bit på väg...
Om inte annat kommer jag ju att bli ljuset när jag dör. Då återgår jag till källan och uppslukas av alltet. I alla fall en stund, innan det är dags att göra en ny resa med nya uppdrag och lärdomar...
söndag 2 juni 2013
Giftig mat – 10 i topp
Här kommer en 10-i-topp-lista för den giftigaste, mest sjukdomsframkallande maten som du helst aldrig ska äta...
Enligt vetenskapliga studier är dessa födoämnen de mest cancerframkallande livsmedel vi har i samhället:
1) Genetiskt modifierade organismer (GMOs).
Se upp framför allt för majs, soja, potatis, kött (eftersom många köttdjur äter majs och soja) och även mjölprodukter. Det enda som är helt säkert är KRAV-produkter.
2) Processade köttprodukter.
Se upp för färdigmat med kött, korv och bacon. De har kemiska konserveringsmedel (t ex sodium nitrate och sodium nitrite) som kan orsaka cancer.
3) Micropopcorn.
De är behandlade med kemikalier som har setts ge infertilitet och lungskador, lever-, testikel- och bukspottskörtelcancer.
4) Läsk.
Fulla av socker, kemikalier och färgämnen. Gör också kroppen sur, vilket är en perfekt miljö för allehanda sjukdomar.
5) Lightprodukter.
Över 20 fristående undersökningar har visat att aspartam ger födelsedefekter och cancer. Sucralose, sackarin och liknande sötningsmedel har också länkats till cancer. Se upp för dietläsk m m.
6) Vitt (raffinerat) mjöl.
En studie publicerad i tidskriften "Cancer Epidemiology, Mile Markers, and Prevention" visar att vanlig konsumtion av raffinerade kolhyderater kopplades till den 220 procentiga ökningen av bröstcancer. Se upp för pajer, bröd, bakverk, kakor, kex, såser.
7) Vitt (raffinerat) socker.
Föda för cancercellerna, de älskar socker. Se upp för kakor, pajer, läsk, juice, såser, flingor, godis och all färdiglagad mat.
8) Konventionellt odlade äpplen, jordgubbar och vindruvor.
Jordgubbarna och vindruvorna som säljs i Sverige är så oerhört besprutade att de egentligen inte får säljas som livsmedel. De har dock fått tillfällig dispens från EU, eftersom efterfrågan finns. Välj KRAV för säkerthets skull!
9) Odlad lax.
Den odlade laxen saknar inte bara D-vitamin, utan är full av cancerframkallande kemikalier enligt Dr. David Carpenter, Director of the Institute for Health and the Environment at the University of Albany. Flamskyddsmedel, PCB, svampmedel, antibiotika är något av det du får i dig när du äter dem. De odlas dessutom ofta på majs (se ovan).
10) Transfett.
Margariner och oljor som hettats upp i höga temperaturer för att göra dem mer hållbara. Påverkar strukturen och flexibiliteten i cellmembranen i kroppen, vilket bjuder in sjukdomar. Transfettsmolekylerna river också hål i våra blodkärlsväggar, vilket gör at kroppen skickar ut kolesterol för att laga hålen. (Kolesterol är kroppens "blodkärlsplåster".) Det leder till förtätningar i kärlen och hjärt/kärl-sjukdomar. Se upp för all färdigmat, godis, chips, margarin, låtsaspålägg som becel m m.
Källa: Natural news
1) Genetiskt modifierade organismer (GMOs).
Se upp framför allt för majs, soja, potatis, kött (eftersom många köttdjur äter majs och soja) och även mjölprodukter. Det enda som är helt säkert är KRAV-produkter.
2) Processade köttprodukter.
Se upp för färdigmat med kött, korv och bacon. De har kemiska konserveringsmedel (t ex sodium nitrate och sodium nitrite) som kan orsaka cancer.
3) Micropopcorn.
De är behandlade med kemikalier som har setts ge infertilitet och lungskador, lever-, testikel- och bukspottskörtelcancer.
4) Läsk.
Fulla av socker, kemikalier och färgämnen. Gör också kroppen sur, vilket är en perfekt miljö för allehanda sjukdomar.
5) Lightprodukter.
Över 20 fristående undersökningar har visat att aspartam ger födelsedefekter och cancer. Sucralose, sackarin och liknande sötningsmedel har också länkats till cancer. Se upp för dietläsk m m.
6) Vitt (raffinerat) mjöl.
En studie publicerad i tidskriften "Cancer Epidemiology, Mile Markers, and Prevention" visar att vanlig konsumtion av raffinerade kolhyderater kopplades till den 220 procentiga ökningen av bröstcancer. Se upp för pajer, bröd, bakverk, kakor, kex, såser.
7) Vitt (raffinerat) socker.
Föda för cancercellerna, de älskar socker. Se upp för kakor, pajer, läsk, juice, såser, flingor, godis och all färdiglagad mat.
8) Konventionellt odlade äpplen, jordgubbar och vindruvor.
Jordgubbarna och vindruvorna som säljs i Sverige är så oerhört besprutade att de egentligen inte får säljas som livsmedel. De har dock fått tillfällig dispens från EU, eftersom efterfrågan finns. Välj KRAV för säkerthets skull!
9) Odlad lax.
Den odlade laxen saknar inte bara D-vitamin, utan är full av cancerframkallande kemikalier enligt Dr. David Carpenter, Director of the Institute for Health and the Environment at the University of Albany. Flamskyddsmedel, PCB, svampmedel, antibiotika är något av det du får i dig när du äter dem. De odlas dessutom ofta på majs (se ovan).
10) Transfett.
Margariner och oljor som hettats upp i höga temperaturer för att göra dem mer hållbara. Påverkar strukturen och flexibiliteten i cellmembranen i kroppen, vilket bjuder in sjukdomar. Transfettsmolekylerna river också hål i våra blodkärlsväggar, vilket gör at kroppen skickar ut kolesterol för att laga hålen. (Kolesterol är kroppens "blodkärlsplåster".) Det leder till förtätningar i kärlen och hjärt/kärl-sjukdomar. Se upp för all färdigmat, godis, chips, margarin, låtsaspålägg som becel m m.
Källa: Natural news
lördag 1 juni 2013
Kultur och kreativitet - det viktiga
Jag läste i veckan att 25 % av företagandet i Stockholm är kulturella och kreativa näringar. Fantastiskt! Jag blir så GLAD!
Som gammal danslärare och koreograf vet jag att det inte är självklart. Jag vet hur man kan bli bemött när man vill leva med kultur, i stället för ett "normalt" jobb. Men jag vet också att det går alldeles utmärkt att både försörja sig och leva lycklig!
Det finns de som räddar liv på jobbet. Brandmän, poliser, sjuksköterskor, ambulansmän, hemtjänstpersonal. När jag jobbade med dans med barn och ungdom, kände jag det ibland som att jag räddade själar. Det är så många fina människor som redan i unga år håller sig tillbaka, tvivlar på sin egen kapacitet och till och med föraktar sig själva. Att få locka fram det bästa ur dessa människor, visa dem själva hur fina de är, med hjälp av musik och dans och sång, är fantastiskt! Mer än en gång har jag också fått höra att jag var deras livräddare, att de där danslektionerna betydde allt för dem och tog dem igenom tuffa perioder.
På nätet läste jag ett citat av en vis tänkare, där det handlade om hur betydelsefulla de kulturella uttrycken är. Ju mer vi bjuder in musik, dans, sång och konst i våra liv, desto bättre förstår vi att vi alla är ett. Möjligheten till gemenskap och enhet finns inom oss alla, och kulturen öppnar portarna.
Någon arg person irriterade sig över att svensk musikexport har vuxit sig så stor. Han menade att "det inte var några reella värden", att vi inte skulle bygga luftslott. Va? Hur tänkte han där? Visst är det sant att musik inte genererar så mycket prylar, men VÄRDE har den definitivt! Och luftslott... Allt är förgängligt. Det är bara nu, idag, som egentligen är viktigt.
Jag tror att vi inom de närmaste åren kommer att se en dramatisk ökning av människor runt om i världen som ägnar sig åt kreativa näringar. Varför? För att det är dags. Vi har kämpat och slitit i så många tusentals år för att komma framåt i utvecklingen. Industrialiserat tunga arbetsprocesser, utvecklat redskap till vår hjälp, byggt oss starkare samhällen än någonsin tidigare. Vi behöver inte längre slita i samma utsträckning. Vi har för första gången i historien möjlighet att faktiskt följa våra hjärtan och göra det vi älskar och brinner för!
Det är gott. Jag tror att det möjligen kan vara lösningen på många av de problem som den gamla livsstilen skapade, som krig och girighet och frosseri. Kultur och kreativitet väcker det allra bästa hos oss alla, förenar och enar. Vi känner ljuset i oss och sätter smågrollet åt sidan.
Ibland, när jag ser en ovanligt bra koreografi eller läser en härlig bok eller hör en vacker sång, tänker jag: Hur kan människan göra så fantastiskt vackert och ändå också skapa så mycket ont? Men så inser jag: Det kan hon inte. Har vi väl öppnat upp för skönheten, så lämnar vi rädsla och hat bakom oss. Och självklart är det så vi ska leva våra liv!
Livet är till för att upplevas, njutas, älskas – och delas. Och det gör vi bäst när vi leker och lever med vår kreativitet. Klicka på länken nedan och se om du kan undvika att känna lycka och livslust... :)
Life is for sharing
Som gammal danslärare och koreograf vet jag att det inte är självklart. Jag vet hur man kan bli bemött när man vill leva med kultur, i stället för ett "normalt" jobb. Men jag vet också att det går alldeles utmärkt att både försörja sig och leva lycklig!
Det finns de som räddar liv på jobbet. Brandmän, poliser, sjuksköterskor, ambulansmän, hemtjänstpersonal. När jag jobbade med dans med barn och ungdom, kände jag det ibland som att jag räddade själar. Det är så många fina människor som redan i unga år håller sig tillbaka, tvivlar på sin egen kapacitet och till och med föraktar sig själva. Att få locka fram det bästa ur dessa människor, visa dem själva hur fina de är, med hjälp av musik och dans och sång, är fantastiskt! Mer än en gång har jag också fått höra att jag var deras livräddare, att de där danslektionerna betydde allt för dem och tog dem igenom tuffa perioder.
På nätet läste jag ett citat av en vis tänkare, där det handlade om hur betydelsefulla de kulturella uttrycken är. Ju mer vi bjuder in musik, dans, sång och konst i våra liv, desto bättre förstår vi att vi alla är ett. Möjligheten till gemenskap och enhet finns inom oss alla, och kulturen öppnar portarna.
Någon arg person irriterade sig över att svensk musikexport har vuxit sig så stor. Han menade att "det inte var några reella värden", att vi inte skulle bygga luftslott. Va? Hur tänkte han där? Visst är det sant att musik inte genererar så mycket prylar, men VÄRDE har den definitivt! Och luftslott... Allt är förgängligt. Det är bara nu, idag, som egentligen är viktigt.
Jag tror att vi inom de närmaste åren kommer att se en dramatisk ökning av människor runt om i världen som ägnar sig åt kreativa näringar. Varför? För att det är dags. Vi har kämpat och slitit i så många tusentals år för att komma framåt i utvecklingen. Industrialiserat tunga arbetsprocesser, utvecklat redskap till vår hjälp, byggt oss starkare samhällen än någonsin tidigare. Vi behöver inte längre slita i samma utsträckning. Vi har för första gången i historien möjlighet att faktiskt följa våra hjärtan och göra det vi älskar och brinner för!
Det är gott. Jag tror att det möjligen kan vara lösningen på många av de problem som den gamla livsstilen skapade, som krig och girighet och frosseri. Kultur och kreativitet väcker det allra bästa hos oss alla, förenar och enar. Vi känner ljuset i oss och sätter smågrollet åt sidan.
Ibland, när jag ser en ovanligt bra koreografi eller läser en härlig bok eller hör en vacker sång, tänker jag: Hur kan människan göra så fantastiskt vackert och ändå också skapa så mycket ont? Men så inser jag: Det kan hon inte. Har vi väl öppnat upp för skönheten, så lämnar vi rädsla och hat bakom oss. Och självklart är det så vi ska leva våra liv!
Livet är till för att upplevas, njutas, älskas – och delas. Och det gör vi bäst när vi leker och lever med vår kreativitet. Klicka på länken nedan och se om du kan undvika att känna lycka och livslust... :)
Life is for sharing
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)