Väckarklockor

Det finns många sorters väckarklockor. Klockor som spelar, tickar, lyser, ringer, tutar, projicerar - ja, till och med som springer/flyger iväg.

Jag är inte vän av väckarklockor.
Det borde vara en mänsklig rättighet att få vakna av sig själv.

Att bli väckt av något som skriker en i örat, är inte starten på en skön dag.

Jag har provat många. De har fått spela musik på låg volym. I omgångar har jag provat att ha pipare, tutare och ringare. De har åkt ut fort. Ett tag lät jag bli att ha någon, litade helt på makens och anpassade mig efter honom.

Men en dag sprang jag på ett underverk: Gryningslampan.
Den är helt underbar!

En halvtimme innan den börjar spela radio, börjar den tändas. Långsamt och försiktigt tänds den och ett mjukt, gult sken sprids i rummet, precis som en gryende sol.

Ljuset gör att produktionen av vaknandehormonet sätter igång. Följden är att jag vaknar efter ca 20 minuters ljussmygande, ligger och mornar mig i 10 minuter och väntar på radion. Ibland går jag upp innan, för att jag inte vill ligga kvar längre.

Det är fantastiskt! Vilken förändring!

Vinterhalvåret är inte längre så bistert.
Jag vaknar mjukt och lugnt, är glad direkt och känner livet i mig.
Det är faktiskt så att jag längtar till morgonen när jag kryper i säng!

Gryningslampan är verkligen en av de bästa uppfinningarna i den moderna världen. :D