Veganisera gärna - men inte mig!

Det är nyttigt att äta saker från växtriket. Grönsaker, bär, bönor, frukter, rotsaker, linser, nötter - det är härliga grödor.

En del människor äter bara sådant som har vuxit i mark och på träd och buskar. Det är ok med mig. Som jag ser det kan det finnas många anledningar till detta. Kanske resonerar man som så, att "kan jag inte döda det själv, ska jag inte äta det". Eller så tänker man på den globala situationen, att maten inte räcker till alla, och att det är betydligt mer ekonomiskt att äta grönsakerna än djuren som har ätit massor av grönsaker. Kanske tycker man helt enkelt inte om kött och fisk.

Veganer äter - såvitt jag förstår - inga animaliska produkter alls. Inte heller använder de andra animaliska produkter, som skinn. Jag vet inte huruvida de kan ha kläder av ylle och siden, men det spelar väl mindre roll.

Det är också ok med mig. Var och en måste ta sina beslut, tänker jag.

Men en sak som retar mig är missionerandet. Jag uppskattar inte alls när andra försöker pracka på mig sina idéer. Mitt beslut - att äta både kött, fisk och ägg och faktiskt också bära skinnkläder och fårull - har jag tagit i ett upplyst tillstånd, välinformerad och med olika saker i övervägande. Jag ifrågasätter inte veganers ställningstaganden och jag förväntar mig det samma från dem.

I mitt fall är det rätt enkelt: Jag har varit vegetarian. Då fick jag proteinbrist, näringsbrist och blev sjuk. Då beslutade jag att börja äta kött igen, men väljer ekologiskt kött, icke odlad fisk och viltkött i första hand.

Det är mitt beslut. Min hälsa fick gå före fredligheten.

Jag tycker också att skinn är ett väldigt trevligt material. Doften, känslan mot huden och att det är så slitstarkt - jag gillar det, helt enkelt. Jag tycker inte om pälsar där djur har odlats för att bli kläder, men jag har gärna fårskinn. Skulle någon kunna garantera mig att en päls var gjord av självdöda eller skyddsjaktskjutna djur, så skulle jag kunna bära den utan att skämmas. (En sådan garanti är nog tyvärr omöjlig att få. Och i så fall blir nog pälsen för dyr, så det kommer nog inte bli någon för mig.)

Om - eller när - veganer och vegetarianer rynkar på näsan åt detta, tycker jag att det är fånigt. Det måste vara vars och ens beslut. Dessutom tror jag att vi har olika behov. Somliga kanske mår jättebra av att äta vegetariskt, andra inte.

Och jag har sett mig själv i spegeln.
Jag har fangs, alltså huggtänder.
Inga vanliga, beskedliga hörntänder, utan Dracula-varianten.
De är så vassa att jag skär mig på läpparna ibland.

Så ser inte en ren växtätare ut.

Att beakta är också det kenyanska besökets kommentar:
- Why do you eat goatfood? In Kenya we eat the goat.