Livet på landet

Vi som bor på landet är välsignade. Så känner i alla fall jag.

Efter en dag i ruljansen, är det fantastiskt att kliva ur bilen hemma.
Ah - första andetaget rusar syret ner i lungorna.
Ah - andra andetaget känner jag doften av gräs, skog, växter efter årstid, kor och liv.
Ah - tredje andetaget landar friden i mitt sinne.

Huset är gammalt och vist. Det har varit med om både ett och annat, och står ändå kvar. Det är fredat och helgat - prästgård som det har varit - och alla som stiger in i det landar.

Här härskar lugnet.

Vi kliver in i vår mycket rymliga hall. Om barnen inte hänger upp sina saker på krokarna, gör det inget. Det går att gå runt. De flesta dörrarna är borta från sina gångjärn, för det är ett öppet och levande hus, där folk inte vill stänga in sig.

När vi vill kan vi tappa upp gott källvatten ur vår djupborrade brunn. Det smakar friskt och järn, inga kemikalier som i samhället.

Ute är det som att vara med om en tidsresa. Skogen växer hög och hemlighetsfull. Finns det troll, älvor och vättar, så finns de här. Syrénbersån är uppåt 100 år gammal och lever ett eget liv. Växter, buskar och plantor är av den gamla sorten, härdade och ursprungliga - inte sönderodlade från Plantagen. Bonden brukar sin mark ungefär som han gjorde för 50 eller 100 år sedan och fortfarande håller stenmurarna djuren på plats.

Det är tyst.

Vinden susar, fåglar kvittrar, en och annan ko råmar. Kanske jamar en kisse också, och man hör ljudet av något litet i gräset som skyndar sig iväg. Det är naturliga, sköna, mjuka ljud. Öronen vågar höra igen, verkligen lyssna, behöver inte stänga av sig längre.

Själen får bättre plats och kan göra sig hörd. Att bara sitta och fundera är lättare här. Kanske i hänggungan på verandan, kanske i gräset med ryggen mot ett träd. De stora tankarna vågar sig fram, i vetskapen att de får plats och inte kommer att försvinna i sorlet från de högljudda, snabba, moderna tankarna.

Man kräver inte mycket arbete på landet. Visst kan man städa, hugga ved och plocka bär - men det går väldigt bra att fika, prata och bara tänka också. På något sätt går man ner i varv och kommer på vad som är viktigt. Och det är sällan städning...

Jag är glad att det finns folk som vill bo i stan. Det är bra, för annars hade våra städer och samhällen dött ut. Och jag gillar ruljansen i stan också!

Men bo där?
Nej tack. Inte för mig. Inte nu.
Jag mår alldeles för bra här...