Skogspromenad på förmiddagen. Vi hittar söta, mogna vildhallon och mängder med tranbär. När jag också ser busktimjan och rosor, börjar jag leta. Här måste finnas en gammal trädgård!
Uppe på klinten hittar vi den: Fornborgen. Troligtvis från vikingatiden, eftersom en liknande finns (fornminnesmärkt) vid havet. Vi går runt och gläds åt vildrosor, mer tranbär och hallon, fler kryddörter, åkerbär, salmbär, krusbär (en oförädlad sort) och något som liknar ruccola, men grövre och beskare.
Så rikt de levde!
Vilka fröjder som odlades och växte inpå knuten.
De tog hem frön och kryddor från främmande länder, var inte rädda för att prova nytt.
Och det var varmt. Vikingarna hade nästan medelhavsklimat, kunde odla vin och persikor.
Det fiskades, odlades, jagades och handlades. Kanske rövades det också en smula. Kvinnorna var jämställda männen, fick både jaga och strida (sköldmö). Barnadödligheten var låg, de hade stora rikedomar i silver och ädelstenar samt stor hantverksskicklighet (vilket tyder på ett gott leverne). De tog sig tid att göra vackra smycken, färga garn och tyger, brodera, väva vackra band och hade råd att sy byxor med över fem meter tyg i.
Kanhända att jag glorifierar - men verkar det inte en smula lättare att leva då än nu?
Trots att vi springer fortare och jobbar mer, har fler maskiner som underlättar, har vi inte så värst mycket mer över än då.
Och på vissa fronter känns det nästan som om vi har gått tillbaka.
Hm...
Stående vid havet på Irestrand känner jag livet i mig. Bostaden på klinten vid havet innebar frihet, styrka, trygghet. I det lilla samhället var varje person betydelsefull och nyfikenhet premierades. Äventyrslustan vaknar, havet lockar: Iväg, iväg!
Jag står med vinden i håret och drömmer mig bort till en tid långt innan min.
Och jag är lycklig långt in i själen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar