Fästingar - vem kom på dem?

Vilken äcklig varelse fästingen är!

De biter sig fast med hela huvudet och jobbar sig gnagande nedåt med käftarna. När de har fått ett bra tag öppnar de hela kroppen och låter blodet rinna in. Den grå bakdelen fylls till en spänd ballong medan fästingen lustfyllt sprattlar med benen.

Och skulle de bli avbrutna eller någon försöker ta bort dem så låser sig käftarna. Hellre dör de än släpper, hur mycket de än har ätit.

När de har fyllts kan de inte gå. De bara ligger och krälar med benen.

Som om det inte skulle vara nog, sprider de sjukdomar.

Och katterna kan ha 10 stycken på sig efter att de har varit ute en stund. I år har jag kapitulerat och köpt kemikalier på apoteket. Stackars katterna har fått droppar i nacken.

Jag får lite panik när jag ser en fästing komma kryllande. De går knappt att döda - de är för hårda. Man måste lägga dem på hårt underlag, typ en stenbänk, och mosa med en kniv eller sked. Usch...

ÅÅÅÅH!
Varför Gud, varför?

Det måste ha varit ett misstag när de skapades. Eller så är de en mutation. Nej, jag tror på en håglös skapare som pillade lite för ointresserat på skapelsemaskinen. Ut kom fästingen, och Gud tänkte: Som om jag bryr mig.

Han skulle ha lämnat jobbet strax innan det.