Varför generation duktig inte orkar

Generation duktig, generation plikt. Kärt barn har många namn. Hur som helst: Det är fyrtiotalisternas barn.

Och vårt problem är enkelt:
Vi gör för bra på för många områden.

Vår uppfostran och samhällsandan under vår uppväxt innebär att vi vill excellera på alla områden. Vi vill bli framgångsrika på jobbet, vara världens bästa föräldrar, bli rika, ha fantastiska hus, vara en spännande partner, se vackra ut, resa mycket och vara mästerkockar.

Det är lite jobbigt.
Därför mår generation duktig dåligt.

Men det finns faktiskt fler förklaringar än den interna. Jag menar, det är inte bara vi som är fucked up i hjärnan.

Vi är generationen utan föräldrar. Eller: Visst finns de, men de syns inte så värst mycket. De är inte till så mycket hjälp. För att vara krass: De lever sina nya liv och har inte riktigt tid att vara mor- och farföräldrar. Dessutom genererar de inget arv, för de lever alltför länge och spenderar för mycket.

Det finns en poäng till. Allting kostar idag - även det som var gratis någon generation tillbaka. Sjukvården kan inte längre sägas vara fri, man får betala 300 spänn bara en läkare rekommenderar Alvedon. Glasögonbidraget är borttaget och det finns fler exempel. Vår fina välfärd har nedmonterats på många områden, trots att vi skattar mer än någonsin. (Momsen – som började som en tillfällig skatt på några varor, medan välfärden byggdes upp – har ju kommit för att stanna, minst sagt.)

Vi är också ideologiskt och religiöst förvirrade. Det var inte modernt på vår tid. Och även om vi känner att något saknas, så finns det knappt på världskartan att öppna för en livsåskådning av något andligt slag.

Så orsakerna till att generation duktig/plikt inte orkar är många. Tyvärr tror jag att vi kommer att bli en dyr historia för sjukvården om vi inte hittar bättre vägar.

För ingen kan vara driven som Oprah, vacker som Tyra, smart som Stephen Hawking, kökskunnig som Tina, inredningsproffs som Jon Eliasson, sexig som Dita von Teese och superförälder som en 30-talshusmor. Det går inte. Men det inser vi inte riktigt i vår strävan att alltid excellera.

Vi vill ju så gärna vara bra.