Slätstruken popmusik

Vad har hänt med popscenen?
Varför låter allting likadant?

Det spelar ingen roll om man lyssnar på reklamradio eller skattefinansierad radio, det är samma smet överallt. Eller snarare: Skillnaderna är så små, att det ger samma intryck. Visst, det finns en alternativscen som är mer spännande - men nu pratar jag popmusik, dvs populärmusik.

Det slätstrukna intrycket beror inte på att artisterna är tråkiga eller slätstrukna. Nej, det tycker i alla fall inte jag.

Ta en sådan som Lady Gaga, till exempel. Hon är allt annat än tråkig! Att döma av hennes utseende, hennes agerande och låtarnas stomme, har hon verkligen något eget. Men vad händer i produktionen? I stället för att lyfta fram det som är originellt och spännande, blir det samma smet som allt det andra. Versen låter cool, förrefrängen lovande - men refrängen faller platt. Gång på gång, låt för låt. Trist! Hon sticker ut med en lilltånagel i stället för ett helt steg före klungan.

Var finns kontrasterna? Var är de artister som vill låta annorlunda, bryta ny mark och sticka ut? Och varför låter inte producenterna dem göra det?

Allt har blivit en popsmet. Takida, Agnes, Beyoncé - allt är bara slät pop. Samma sak med den alternativa scenen. Visst är Bat for lashes, Miss Li och Florence and the Machine lite roligare, men så fort det blir populärt blir det... tråkpop.

Jämför med popmusiken på 80-talet. Där fanns massor av produktioner som vågade ta ut svängarna! Peter Gabriel, Kate Bush, Blue for two, Sting, hela jazzscenen... Det fanns mer spännande då bland den mest populära musiken! Alla försökte hitta ett eget sound och vi som publik fick mycket att smaska i oss.

För mig borde det vara varje producents målsättning. Att göra någon annorlunda, något nytt, något som tänjer gränserna. Jag tror dock att de har blivit rädda för sin publik. Att de tror att medeltalet definierar publiken. Glöm inte bort att alla medeltal är beräknade på en hel population med mycket variationer! Alla vi som inte är precis på mitten vill egentligen ha något annat - men vi står ut med det som serveras.
Ha lite mer förtroende för oss, tack! Vi har faktiskt förmågan att uppskatta god musik, även om den inte är mald i popkvarnen och gjord efter standardformulär 1 A.

På 90-talet fanns fortfarande skillnader i musiken. I mitten av allt hittades band som No Doubt. De överlevde på en karismatisk frontfigur med fantastiska framträdanden och ett spännande civilt liv. Nu, när all musik har morfats ihop till samma ljudbild, krävs det oerhört mycket av artisterna för att de ska kunna profilera sig. De blir lätta att byta ut - försvinner en, så står dig tusen åter.

Det borde absolut vara i artisternas intresse att låta annorlunda.
Jag är övertygad om att de skulle få både fler och trognare fans då.

Lyssnade förresten på Tracks för första gången på mycket länge. Jag blev glad! Med några undantag var det massor av musik som inte spelas på reklamradion, annorlunda produktioner och egna tankar. Härligt! Och de är framröstade av "folket". Det märks verkligen att fler än jag är trötta på tuggummipopen i betalradion!

För vi måste komma ihåg att det är det som reklamradion är: Betalradio.
Skivbolagen betalar en peng för att plugga låtar. En viss peng ger ett visst antal spelningar. Det handlar bara om marknadsföring!
Så nästa gång du tänker "oj, den igen?" så vet du att det inte är ett misstag. Det ligger pengar bakom, mycket pengar. Och någon på skivbolaget vill gärna att du köper skivan och går på konserten...