Att bli skollärare

Min son skulle på skolresa till Barnens gård. Söta djur att klappa, lite lekställningar och en massa roliga badattraktioner. Roligt!

En vecka innan resan, kommer rektorn på hans skola fram till mig och frågar om jag vill följa med.
- Vad då, har ni brist på folk? frågar jag.
- Nej, jag bara tänkte om du ville, svarar hon.
- Eh... NEJ tack! svarade jag. Det lyste nog igenom i mitt ansiktsuttryck att jag tyckte hon var galen.

För varför skulle jag vilja åka med på en skolresa? En massa vilt glada barn som klänger och far överallt, blir åksjuka i bussen, slarvar bort sin matsäck, försvinner spårlöst bland djuren, blir bajsnödiga i poolen, behöver hjälp att klättra, skriker och skränar och tuggar med öppen mun. Dessutom skulle jag vara ansvarig för tre barn under hela dagen. VARFÖR skulle jag vilja hänga med på det?

Men hon såg väldigt förvånad ut. Tyckte nog att hon erbjöd mig något fint. (En plats i bussen, för inträde och mat fick man själv stå för.) Jag, som inte kan tänka mig något värre än nöjesparker - för mycket folk, för mycket olyckor, för mycket ljud - tycker nog att det är att likställa med typ Ullared, dvs helvetet på jorden.

Jag tänkte lite på det efteråt: Hennes överraskade min när jag tackade nej.
Vad kan den ha berott på?

En teori är att hon är så inne i sin lärarvärld, att hon tycker att det är det enda som är viktigt. Eller så tycker hon genuint om barn och tycker att sådana utflykter är jätteroliga, är den som först slänger på sig baddräkten och skriker "försten i".

Plötsligt slog det mig vad som är problemet med lärare.
De vet inget annat!
Först gick de själva i skolan. Sedan valde de att bli lärare (fantasilöst). Därefter utbildade de sig till lärare i en skola och sedan har de jobbat i en skola.
Det är hela deras värld! Därför har de liksom aldrig blivit riktigt vuxna, tror jag.

De har aldrig mött verkligheten i andra företag och organisationer. De har aldrig jobbat övertid hela vintern för att spara ihop komp så att de får ihop sommarlovet hyfsat för barnen. De har aldrig stressat för att hinna tillbaka innan fritids stänger, aldrig hoppat över lunchen, aldrig farit mellan fyra möten på olika ställen samma dag, aldrig anpassat sig till olika företagskulturer. De är helt enkelt inte riktigt vuxna!

Egentligen borde det vara lag på att alla som jobbar i skolan först måste ha gjort något annat. Annars tror jag att de blir för insnöade.