Det fanns en tid - för inte så länge sedan - då svenskhet var förknippat med plikt, ordning och noggrannhet. Kanske också velighet och kompromisser, men ändå. Folk gjorde sitt bästa, utförde ett gott arbete och var stolta över sitt lilla bidrag till samhället.
Men nu - vad har hänt?
Jag tittar på företag och organisationer i olika branscher och finner samma mönster på många ställen. Dåliga ledare och oseriöst ledarskap. Dålig planering, ingen långsiktighet. Massor av yta och snygga ekonomirapporter, men inget innehåll, ingen tanke. Ett hattande hit och dit och total avsaknad av strategi. Rövslickeri och nada professionalitet. Det viktiga tycks inte vara att göra ett bra jobb längre, bara att avancera eller kamma in lön.
Första gången jag såg detta, trodde jag inte mina ögon. Så kan man inte bedriva verksamhet, tänkte jag. Det här är ju löjligt! Men så har jag hört talas om och sett liknande exempel igen och igen. De som verkligen gillar att göra bra, blir desillusionerade och ger upp.
Och se på myndigheterna! Löjliga väntetider - "du har plats nummer 136 i kön" eller åtta månaders väntetid på en livsnödvändig operation - felbehandlingar och oseriöst agerande (som på Banverket tidigare i veckan). Har folk ingen yrkesstolthet längre? Varför slår inte seriösa människor inom organisationerna näven i bordet och säger NO MORE?!
Det har alltid funnits glidare, folk som inte vill jobba, bara ha. Dem höll fröknarna i skolan ett extra öga på, pappa jagade på dem hemma och chefen höll koll på dem. Nu verkar det som om ingen håller efter strulputtarna längre! Varför har nollorna fått ta över och regera så länge? Vi håller på att utarma hela vårt land!
Plötsligt känns det som om Sverige har blivit en ny bananrepublik.
Och då menar jag Bananer i Pyjamas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar