Väntandet är värst!

Jag är urusel på att vänta.
Förmågan att bara stå ut, vänta och vila i ögonblicket har jag inte. Det måste ha varit slut i himlen när jag tillverkades.

Det är därför jag har tyckt det är så trist med vissa saker i föräldraskapet.
Som förälder väntar man väldigt mycket.

Väntar på att barn ska äta upp.
Väntar på att barn ska sova.
Väntar på att barn ska bajsa färdigt.
Väntar på att barn ska leka färdigt.
Väntar på att barn ska klä på sig.
Väntar på att barn ska komma ut.
Väntar på att barn ska komma in.
Väntar på att barn ska träna färdigt.
Väntar på att barn ska komma hem.
Väntar, väntar, väntar.

Det är så TRÅKIGT!
Jag blir arg.
Det känns som slöseri med mitt liv. (Och det känns så kort ändå. PLUPP liksom.)

Tack och lov har jag hittat lösningen på nästan alla vänt-problem:
Reiki och iPhone.
Så kan jag fylla alla pauser med meningsfullhet.
Härligt!