Finns det något bättre än att ha begåvade människor omkring sig?
Härliga, smarta, emotionella, kreativa, kompetenta varelser som förgyller vardagen?
Jag älskar det.
Men många känner sig hotade. De känner att de inte får tillräckligt med utrymme och spotlight.
Därför umgås de och jobbar med folk som är sämre än dem. Då får de glänsa och känna sig jättebra.
För mig är det ett tecken på osäkerhet.
Då tror man inte mycket på sig själv...
Självklart vill man jobba och umgås med de bästa av de bästa!
Då kan man ju lära sig saker och utvecklas. Det är sporrande. Det är lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar