Folk och folk

Det är skillnad på folk och folk, på många sätt.

Följande lärdom drog jag av en dags loppmarknad i hemmet:

En del går runt, tittar och funderar. Kanske frågar något, nickar till svar och fortsätter titta. De tar en vända. Sedan går de ut en stund. Så går de en vända till. Sedan plockar de på sig en grej. Då sitter de ner och tänker. Därefter tar de några saker till, betalar och åker hem.

Andra kommer, går raskt fram till något som de gillar, tittar på prislappen och köper det. De susar iväg igen lika fort som de kom.

Ytterligare andra klagar på att det inte finns parkeringsplatser uppmärkta, att det är mörkt i loppisrummet och att det inte är så mycket att välja mellan. Sedan gnäller de över priserna, över det ojämna golvet och säger att det mesta är fult. Varje sak de lyfter på, vill de pruta på, oftast för att sedan ställa tillbaka den. Sedan berättar de om alla saker de har hemma, andra loppisfynd på andra - mycket bättre - loppisar, och plötsligt köper de en massa saker "fastän det är för dyrt". När de har betalat lyser de upp och säger "jag älskar loppisar", småpratar trevligt en stund, hoppar in i bilen och vinkar när de kör.

En smög runt en lång stund och smög sedan iväg, utan att köpa något alls.

Det är inte alla man förstår sig på...

Och jag tänker att det är väl ungefär så vi lever våra liv.
En del tar det lugnt, tänker efter och planerar. De tar väl avvägda beslut och även om det går långsamt så får de precis vad de vill ha och behöver.
Andra susar fram, spanar in vad de vill ha, skaffar det och susar vidare till nästa grej.
Ytterligare andra gnäller hela tiden, men är i själva verket rätt nöjda. De tycker att de själva är smartare än andra och att de gör de smartaste valen.
En del smyger omkring och ingen vet riktigt vad de sysslar med.

Rätt roligt egentligen!

Och smygaren som inte köpte något kom tillbaka lite senare och köpte raskt de allra dyraste föremålen - för flera tusen.