fredag 11 juni 2010

Missbrukarpersonlighet

Det pratas om missbrukarpersonligheter.
Vad är det?

Menar man den genetiska predispositionen att fastna i stimulantia?
Eller är det en personlighet som jagar kickar?

Jag tänker på mig själv.
Jag har aldrig i hela mitt liv prövat någon form av narkotika. Alkohol, däremot, har jag druckit. Inte så mycket och ofta att det har varit ett problem, men ändå.

Däremot har jag missbrukat annat. Jobb, till exempel. Jag kan jobba ihjäl mig. Det får mig att glömma allt annat och hamna i ett rus. Jag kan också missbruka shopping. Att köpa saker gör mig också rusig. Betyder det att jag har en missbrukarpersonlighet?

Antagligen.
För jag gillar ruset.
Där blir allt annat oviktigt och man behöver inte ha kontakt med det jobbiga.
Jag tror att det är därför jag aldrig har vågat ens röka cigaretter. Det har alltid känts som om jag skulle bli fast direkt. Ett bloss och sedan beroende.

Men det har aldrig varit svårt att välja bort. Jag har inte haft ett behov av att dränka mina sorger. Kanske har det berott på att jag har haft andra vägar att fly, mindre destruktiva (?) - som att jobba/prestera.

När jag var ganska ung hade jag svårt att varva ner efter jobb. Jag började ta en drink i badet på kvällen, men märkte efter en vecka att det blev för viktigt för mig. När jag såg fram emot det för mycket, hejdade jag mig själv. Jag har definitivt en spärr på det viset.

Men en missbrukarpersonlighet har jag nog.
Ändå tror jag att det mer är miljöfaktorer än arvsfaktorer som styr det beteendet.
Ju längre jag kommer i mitt arbete med mig själv, min personlighetsutveckling, desto mindre behöver jag den där flykten.

För det är ju det allt handlar om. Att fly en stund från verkligheten.
Jag tror aldrig att jag kommer att tycka att vardagens verklighet är tillräcklig. Den känns lite torftig. Så för mig handlar det om att få tillgång till andra verkligheter. Läsa böcker till exempel - eller skriva dem. Det är härligt att fly in i någon annan värld en stund. Titta på film, fundera över historiska händelser, analysera beteenden - allt det är en liten verklighetsflykt för mig.

En mer hälsosam sådan!

2 kommentarer:

  1. Hej Karin,
    Jag är nykterist,ej rökare o är drogmotståndare precis som du.All stimulantio som gör att man inte kan känna sina känslor innebär för mig att vara en dålig ledare.I min lilla flock så är jag ledare både för hundar o människor.Janne är oxå en ledartyp så vi har det roligt ihop.Är man öppen o känslig som ledare o delar med sig så är man en bättre chef.Eller hur?

    SvaraRadera
  2. Absolut!

    Man ska också vara försiktig med hur man rusar sig - även på andra områden... Jag tror att balans är eftersträvansvärt på alla områden!

    SvaraRadera