Sweden rock - inte så tufft...

Rockfestival, tungt, metall, hårdrock... Det är de tuffa snubbarna som trashar scener, skriker i falsett och kladdar ner sig i blodliknande vätskor.

Det är ett format som jag inte förstår.

För det första trodde jag (i min enfald) att detta var något som bara lockade tonårspojkar i en viss jobbig ålder, då hormonerna rusar och livet är obegripligt. För det andra tänkte jag att hårdrocken dog ut på 80-talet. För det tredje var jag helt övertygad om att den typen av scenframträdanden var helt passé.

Det visade sig dock att jag hade helt fel. Hårdrock och metall behåller tydligen sina fans samtidigt som nya ständigt värvas. I publiken på Sweden rock syns allt från 13-åringar till deras pappor, alla iklädda svarta slitna kläder och t-shirtar med bandtryck. (Det sista var min fördom igen.) Helt vanliga familjefäder och ungvuxna utan familj står där och dricker öl samtidigt som scenen domineras av någon som kräks låtar till distade gitarrer.

I mina ögon vilar det ett löjes skimmer över hela grejen.
Jag tycker att det är så konstigt!
Musiken gör ont i de inre organen (och öronen). Den är inte bra för en, det känns. Det är bevisat att vatten och växter förstörs på molekylnivå av den här musiken, så upplyft eller lycklig lär man inte bli av att gå på konsert.
Scenframträdanden som går ut på att chocka är svårt, eftersom det vid det här laget inte direkt är något nytt. Man blir blasé - det är svårt att bli överraskad.
Och gubbar i olika åldrar som färgar håret svart och har t-shirtar med kulörta bandtryck - hur kan det vara coolt?
Dessutom är det oerhört märkligt med vuxna män som sminkar sig och låtsas vara demoner.

Så läste jag i tidningen att en av förgrundsfigurerna i något band hade råkat ut för ryggskott och operation pga headbanging. Jag fnissade morgonteet i halsen! Ocoolare än så blir det väl inte? En rockhjälte/demon som opereras som en annan pensionär. Men tydligen tyckte hans fans att det var helt ok.

Nä, jag kanske är okänslig och oförstående för denna ädla konstform, men jag lånar några ord av min son. När han var fyra år, såg han lite av Live8 på TV. Jag tror att det var Bob Geldoff och några till som framträdde. Sonen lyssnade en stund och vände sig sedan mot mig med rynkad panna:
- Mamma, varför sjunger de gamla människorna?

Tycker det passar även för Sweden Rock. :)