Falukorvsregler

Jag är svensk. Väldigt svensk, faktiskt. Enligt släktforskande far och syster finns det knappt utländsk inblandning alls flera hundra år tillbaka.

Ändå finner jag det oerhört svårt att förstå vissa svenska sociala regler.
Min uppfostran har liksom inte innehållit ens baskunskaper i ämnet, så jag begriper ingenting. Jag tror att det både kan vara en fråga om skillnader i landet och socialgruppstillhörighet, men jag vet inte säkert.

Jag kallar dem falukorvsreglerna.
Falukorv för att det är oerhört svenskt och samtidigt totalt obegripligt. (Att man kan få till en så osmaklig korv och att någon vill köpa och äta den.)

Falukorvsregel, ex 1:
Kompisen får vänta på rummet.
Mitt barn är hemma hos någon och leker. När de ska äta i det huset, får mitt barn vänta i barnrummet, får alltså inte sitta med vid bordet.
VARFÖR? Är de så oerhört fattiga att de inte kan bjuda ett barn på mat? Eller har de inte planerat för det och har inte en enda macka att ta fram? Obegripligt.

Falukorvsregel, ex 2:
Man ska svara med en fråga.
Vid konversation ställer en person dig en fråga. "Hur går det på jobbet?" Om du svarar t ex: "Jo, tack, det är bra" men sedan lämnar ämnet och ställer en annan fråga, har du brutit mot regeln. Det enda accepterade är att säga: "Jo, det är mycket nu och dom drar ju ner hela tiden, så man får ju slita hund. Du då, hur har du det?"
VARFÖR? Är det för att personen i fråga egentligen ville berätta om sitt jobb, och därför frågar dig om det? Eller verkar man alltför hemlig om man inte vill prata plattityder om detaljer? Obegripligt.

Falukorvsregel, ex 3:
Man ska prata lagom mycket och inte skratta högt.
Med "lagom mycket" menar jag lite mindre än de andra runt omkring. Det är fint. Då är man ödmjuk. (Som alla förstår, kommer samtalet att dö ut om alla lyder den här regeln.) Skrattar man så ska man skratta lagom mycket, inte för högljutt, och sluta ganska snabbt. Helst ska man bara le med en utandning.
VARFÖR? Det blir så stelt, trist och spänt. Alla sitter och väntar på de andra, det sprider sig en klibbig tystnad och så vill folk bryta upp tidigt "för de har ju en bit hem". Obegripligt.

Falukorvsregel, ex 4:
Svara inte på frågan på riktigt.
Om någon frågar dig "hur mår du?" så ska du inte svara. Inte sanningsenligt i alla fall. Det går inte att säga "idag mår jag faktiskt pissigt" eller "jag har lite problem med en fot, vet du någon som kan fixa den?". Du ska säga "Jo, tack, det är bra." Oavsett hur du mår. Om någon frågar "hur går det med huset?" så vill de inte höra om renoveringen egentligen. De vill att du ska svara: "Jo, tack, det går framåt."
VARFÖR? Om man inte vill ha svar, så är det väldigt lätt att låta bli att fråga. Om vitsen är att skapa kontakt, kan man väl ta chansen att faktiskt få veta något vettigt om personen i fråga. Det är väl bara bra om de säger något av vikt? Obegripligt.

Det finns många många falukorvsregler.
I denna mogna ålder har jag dock accepterat att jag inte någonsin kommer att förstå dem.
De finns, jag gillar dem inte och jag väljer bort dem.
Precis som falukorv.