Flamskyddsmedel i maten

Jag blir förtvivlad när jag läser om uppmätbara halter av flamskyddsmedel i all mat. Det är ju bedrövligt!

Sverige är det enda landet i världen som är så flamskyddat. Det är för att det finns så ovanligt fina bestämmelser om brandskydd i Sverige. Bland annat innebär dessa bestämmelser att alla textilier som finns i offentlig miljö MÅSTE vara inpregnerade med flamskyddsmedel. Det är oerhört dyra tyger (gardintyger kan lätt kosta 500 kr/m), men vad värre är: Flamskyddsmedel är inte nedbrytbart. Allt som tippas bara läcker rätt ut i vårt grundvatten.

När vi startade Friskolan Kronobergshed, bestämde vi att vi skulle ha en inriktning mot miljö, hälsa och kultur. När brandskyddsmyndigheten kom med sina idéer, vägrade jag flamskyddsmedel. Jag sa att det måste finnas något annat alternativ, eftersom det går stick i stäv med det vi tror på.

Först var det förstås omöjligt. Sedan, efter vissa påtryckningar, kröp det fram att man kan använda textilier av naturfibrer (bomull, ylle, linne, siden) och spraya dem med koksaltlösning (1 krm salt till 1 dl vatten). Det skyddar tydligen tillräckligt bra för att användas på teatrar och så, även när man har pyroteknik och eld på scenen.

Tänk att det skulle vara så svårt att klämma fram direkt!
"Men då måste man inpregnera dem varje gång man har tvättat dem," sa brandgubben strängt. Som om det blir så ofta i en skola... En gång om året, kanske. Jag tror vi klarar det, sa jag. Kan ju för all del hälla salt i sköljvattnet om vi vill också.

När det finns så enkla och bra lösningar - varför låter man då så oerhört farliga ämnen som flamskyddsmedel dominera?
Är det verkligen den världen vi vill ha, där korvarna innehåller gift?

Dessa ämnen gör oss sterila, påverkar inlärningsförmågan, är skadligt för spädbarns utveckling med mera. Känns det bra att sådant finns i all mat och alla möjliga produkter vi omger oss med?

Det tycker i alla fall inte jag.
Det gör mig faktiskt beredd att spraya koksaltlösning flera gånger om året.