onsdag 30 juni 2010

Ensam eller själv?

Det är stor skillnad på att vara själv och att vara ensam.

Själv är något man väljer. Själv utstrålar styrka, kraft och har positiva övertoner.
"Själv är bäste dräng."
"Kan själv."
"Självständig."

Ensam är ensligt, sorgset och lite gråtmilt. Det är något lätt onaturligt och misslyckat.
"Jag är ensam."
"Ensam-barn."
"Ensamkommande flyktingbarn."

Själv tycker jag om att vara ensam.

Just det där att vara helt lämnad åt sitt eget sällskap, att inte behöva anpassa sig eller ens lyssna, att vara lite utkastad i universum med sina tankar tycker jag är skönt. Visst är det också trevligt med sällskap, men jag behöver verkligen egen-tid.

Jag är en självständig ensamvarg.
Som alla vargar trivs jag i flock också, men vet alltid att innerst inne är vi alla alltid ensamma.

När jag var tonåring avskydde jag att vara ensam bland folk.
Jag kommer ihåg när jag åkte till Göteborg ensam på en steppkurs när jag var 16 år.
Det var förfärligt!
Jag hade ingen att prata med, ingen att dela erfarenheterna med, ingen att skratta ihop med, ingen att reagera med. Och allt var så nytt. (Det här var före mobiltelefonernas tid... Annars hade jag ju kunnat ringa någon.)

Som lite äldre hatade jag att äta själv ute.
Att sitta på en restaurang och äta ensam kändes jobbigt, lite skamset och tråkigt.
Eller att gå ut och festa själv. Det var lite desperat, lite sorgligt.

Under min sjukskrivning vande jag mig.
Nu uppskattar jag det.
Det gäller bara att ha något att läsa, något att tänka på eller något att göra.
Och då är det ju så skönt!

Kanske beror det på att det för det mesta är rätt mycket folk omkring mig. Eller så håller jag på att förvandlas till en total enstöring.

En sak vet jag i alla fall säkert: Ensam är inte stark.
Det är ett uselt uttryck!
Vad jag tror att man menar är att ensam är mindre sårbar. Det är sant. Men stark? Nä.

Just nu håller en massa gubbar på att byta pump i vår brunn här hemma.
De är tre fyra stycken som hjälps åt. De hugger i och drar, pratar och diskuterar olika lösningar, skrattar och skojar. Med hjälp av en bil drog de upp alla rör ur brunnen.
Ingen av dem hade kunnat göra det ensam. Inte själv heller.

Ensam är inte stark.
I bästa fall är ensam självständig.

2 kommentarer:

  1. Det är ett helvete att vara ensam, men ett himmelrike att kunna vara det.

    SvaraRadera
  2. Ja, det är väl som mycket annat. I för stor dos är det inte så trevligt...

    SvaraRadera