Sand är underbart.
Spelar ingen roll vilken konsistens eller storlek på kornen - jag blir lycklig av sand.
Tänk att sitta på en strand och köra ner fötterna i sanden, sila den mellan sina fingrar, lägga armar och ben på den solvarma sanden och forma den efter sin kropp.
Fantastiskt!
Den känns så skön.
Och det finns så många sorters sand!
Grovkornig, som inte fastnar på huden. Den bästa någonsin i den här kategorien upplevde jag på Beach Cleopatra i Alanya, Turkiet. Rundade pyttestenar i vackra färger, mjukt och formbart utan att sätta sig på något.
Finkornig med enstaka vackra stenar i. Skönt för fötterna medan man fyndar härliga stenar att leka med eller samla på eller ta hem.
Mjuk, len, kall sand som på Gotland - min favoritsand. Den är så len att det är som en smekning på huden. På ytan kan den vara lite varm ibland, men så fort man gräver sig ner är den sval och underbar. Den silar bättre än all annan sand och lämnar lite ljust damm efter sig (kalk). Att torrsimma i sand på Gotland är någon sorts terapi för mig!
Jag vet inte varför.
Kanske är det någon sorts taktil stimulans som jag inte får på något annat sätt.
Kanske är det mest det att sand oftast åtfinns vid hav och sjöar (som jag älskar).
Nu vet jag: Jag ska skaffa mig en sådan där liten piffig sandlåda som stressade affärsmän skulle ha på skrivbordet för ett tag sedan och kratta fina ränder i! Men jag ska inte göra så. Jag ska ta upp den och sila den mellan fingrarna och drömma mig bort till sol och hav...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar