Att lusa omkring

De bästa dagarna är hemmadagarna.
Då man inte ska åka hemifrån alls, bara stanna innanför tomtgränsen.

Man kan klä sig hur som helst.
Behöver inte tänka på färgmatchning eller lämplighet, behöver inte ha tuttekasse, slipper skor och skärp. Allt är ledigt, mjukt, bekvämt. Ofta tar jag väldigt färgstarka kläder med swung i, så att det känns som om jag flyger när jag går.

Håret står på ända och inget smink kommer i närheten av ansiktet.
Jag har naturlig deodorant, inte aluminiumbaserat klister.

Allt andas frihet.
Jag är lycklig, känner mig som Guds barn och en del av naturen.

Då och då händer det att folk tittar in dessa dagar. Jag tror att de upplever det som pinsamt. Inte jag, för jag tycker att man får se ut på olika sätt vid olika tillfällen. Men folk som är vana vid att se mig i full stass, blir liksom illa berörda av... nakenheten.

Apropå nakenhet har jag en rolig anekdot som är daterad till juni, det året vi precis hade flyttat ut på landet. Det var midsommarafton och Maken och jag höll på att fixa till oss, skulle iväg på galej. Jag satt på toaletten med öppen dörr och Maken stod i kalsonger och strök sin skjorta.

Då ringer det på. Jag, som sitter på toaletten precis vid dörren, skriker till Maken att öppna, men för Guds skull stänga toadörren först. Han vägrar, så jag hoppar upp snabbt, spolar och tvättar händerna. Just då hade jag bara en väldigt kort klänning på mig. Den skulle senare kompletteras med tights, men det hade jag inte riktigt hunnit med.

Nå, jag går och öppnar.
Döm om min förvåning när jag ser vår präst stå utanför, i svart skrud och allt.
Han vill hälsa oss välkomna till sin församling och bjuda in oss till gudstjänst, kyrkokör och olika evenemang. Vi tar i hand och jag korsar benen, i förhoppningen att han inte ska märka hur kort klänningen är.

En präst i vårt hus, på oannonserat besök!
På midsommarafton!
Var det en lämplig dag?

Dessutom ger han sig inte förrän han får träffa Maken, som kommer skruttande i nystruken skjorta, kalsonger och strumpor. Vi småpratar en stund, tackar så artigt vi kan nej till olika förfrågningar och föser ut honom.

Om vi lärde oss att inte bajsa för öppen dörr och springa runt halvnakna?
Nej.
Det hör liksom friheten till.