Arbetsmiljö

Man upphör aldrig att förvånas över människors beteende.

Ta till exempel våra jobb. Vi tillbringar en stor del av vår vakna tid där, så det känns ju hyfsat viktigt att det är trivsamt och känns bra. Ändå är det så otroligt vanligt att det finns konflikter som lever vidare i åratal, vuxenmobbning, härskartekniker och mycket annat.

Hörde av en vän om en missnöjd människa som tillåts förgifta en hel arbetsplats. Hon intrigerar och smider ränker, försöker utesluta folk och få dem avskedade (med blandat resultat) och är allmänt besvärlig rent arbetsmässigt också. I min värld borde chefen ta itu med henne, eftersom hon skapar otrivsel och drar ner resultatet. Men inte! Hon är en sådan som kallar på facket och ställer till kalabalik. Lösningen blir i stället att folk stryker henne medhårs och låter henne hållas. Galet!

Läste också om Linnéuniversitetet nu i helgen. Många kompetenta anställda har slutat och facket beskriver en ohållbar situation. Ledningen ler och säger: "Att vår personal är intressant för andra, visar ju bara att vår personal är konkurrenskraftig!" Vad är det för resonemang? Nöjda anställda lämnar inte! Så enkelt är det. (Jovisst, kanske en eller annan - men när det blir många, så tyder det på något annat.)

Att sopa saker under mattan och låta idioter hållas är ju inte direkt ett framgångsrecept... Det är lite roligt, samtidigt som det ju är djupt sorgligt.
Jag kan inte låta bli att undra vem som är vuxen i de organisationerna...