Efter någon dag kröp det roliga fram.
- It says INFART!!!
Inåtfis, typ. Smygare.
Lika roligt tyckte han det var varje gång vi skulle duka.
- Ta faten i översta skåpet.
Fniss.
Han hörde återigen fart, dvs fis.
När vi gick på pub och trängde oss förbi människor, sa vi "ursäkta.. ursäkta". Han sa "vasektomi... vasektomi". (Manlig sterilisering.) Det fungerade precis lika bra.
Han fann det också oerhört roligt att det svenska ordet för "chef" var kock. (Cock = manligt könsorgan.)
För att inte tala om ordet "slutrea". Slut = slampa.
Antingen var han mycket trött efter resan, eller så hade han en något begränsad humor. I vilket fall som helst har hans tolkningar tagit över i mitt huvud. Varje gång jag ser "infart", kniper det till i rumpan. Jag har svårt för att säga ordet cook utan att stamma av rädsla för att uttala det fel. Och varje slutrea gör att jag tittar på de intet ont anande kvinnliga shopparna i butiken och föreställer mig att det är de som ska reas bort.
Jag skulle önska att det här gick att radera, men det gör det inte.
Det är som ett virus i min databas.
Enda sättet att radera det är att starta om och omformatera alltihop.
Känns ibland som en lockande tanke...
Risken är dock att ett och annat matnyttigt skulle trilla bort, så jag hoppar nog det.
Jag får ställa in mig på att leva med en mental femåring i huvudet i hela mitt liv.
Vem vet - i 90-års åldern, när jag går i barndom igen, kanske jag tycker att det är fantastiskt kul?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar