På väg hem från Stockholm väljer vi att svänga av E4:an i Nyköping för att äta. Första avfarten blir en besvikelse: Vårt fordon är för högt, så vi kan inte åka in i Nyköping den vägen. Krånglar oss tillbaka till E4:an och hittar nästa avfart.
När vi kör på den vägen, känns det väldigt bekant. På ett obehagligt vis.
– Har vi inte varit här och snurrat förut? säger Maken.
– Jag vet inte, men jag känner mig irriterad, svarar jag.
Ju närmare centrum vi kommer, desto säkrare blir vi. Vi har varit där förut! Kanske förra året. Och det var inte en positiv upplevelse.
Krånglig infart i den lilla staden. Plötsliga skyltar som dyker upp: Enkelriktat, återvändsgränd, maxhöjd 3,30. Gaah! Vi hamnar på Åhléns parkering och inser att just så var det! Förra gången.
Då var det söndag kväll och vi var hungriga. Vi letade efter någonstans att äta. Det var omöjligt. Det enda stället som var öppet var McDonalds och en mataffär. Inte kunde vi hitta någon trevlig stans att övernatta med husbilen heller. Det slutade med att vi åt hamburgare (mot bättre vetande), handlade lite käk i sista sekund innan stängningsdags och flydde staden.
Nästan samma sak den här gången. Efter mycket letande hittade vi nu ett grekisk-inspirerat matställe i en liten galleria, så vi fick åtminstone ok käk. Men faktum kvarstår: Det var bökigt, otillgängligt och tog alldeles för lång tid.
Så nu gör vi en minnesnotering: Om Nyköping tycker vi inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar