lördag 29 maj 2010

Anarkist - javisst!

Jag har ett litet problem med auktoriteter.

Eller låt mig omformulera mig: Jag har ett litet problem med oauktoritära ledare och oflexibla regler.

När regler och förordningar känns i vägen för vad jag vill göra, tänker jag alltid: Varför kom den regeln till? Vad skulle den skydda eller förhindra? Och: Är det applicerbart på den här situationen?

Ofta kommer jag fram till att min situation är lite annorlunda och att jag därför inte behöver följa regeln i fråga.

Jag kan absolut förstå problemet i det! (Om några bryter mot reglerna, kommer säkert de som verkligen behöver dem att hänga på.) Men saken är den, att jag inte tycker så.

Det är faktiskt olika. Ett exempel: Om jag ska gå över en gata ensam, behöver jag inte vänta på grön gubbe om det är fritt från bilar. Givetvis kommer jag inte att gå över om det orsakar problem på något sätt, men jag är kapabel att bedöma hur lång tid det tar för mig att gå över utan att påverka trafiken. Jag vet att alla inte gör det. Skulle jag då låta bli att gå mot röd gubbe för att andra inte reder det?

Jag tycker inte om att känna mig hindrad av andras oförmågor. Som barn och tonåring uppskattade jag inte klass-straff. En person gör fel, alla får ta konsekvenserna. Känns inte så lustigt när man själv är ordningssam och har koll... Det skapar bara ett lågande hat mot alla idioter man måste umgås med. Eller som hela grundskolan, när jag fick räkna varje årskurs mattebok två gånger. En gång på egen hand, när jag hade gjort ut min egentliga årskurs bok (någon gång vid jul), och en gång när jag började i nästa klass "för att annars skulle det bli orättvist". Det stimulerade inte direkt till studieflit...

Och så är det med de här reglerna också. En del av dem behövs inte, om man har hyfsat mycket mellan öronen och kan ta vara på sig själv. De är ju alltid skrivna för någon sorts lägstanivå.

Därför tycker jag att det är nyttigt och hälsosamt att tänka själv - och bryta mot de regler man finner onödiga. Det tror jag är viktigt för att fortsätta vara en tänkande och ansvarsfull medmänniska.

Anarkist - javisst!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar