Jag tycker att det är oerhört märkligt att föräldrar låter sina barn se barnförbjudna filmer. Det finns en - eller flera - anledningar till att de har klassats för en viss ålder.
Regeln är att barn kan se en film som klassats för åldersgruppen över, ifall barnet har en vuxen med sig som tar ansvaret. Det fungerar!
Att däremot sätta sin djurälskande 7-åring framför Godzilla, sin 8-åring framför alla starwarsfilmerna och Sagan om ringen-triologin, det tycker jag är nästan barnmisshandel.
Det vi ser och hör utgör är oerhört starka förnimmelser.
Saker vi upplever via film blir nästan likadant som ett riktigt minne, eftersom vi upplever det med de två starkaste sinnena. Vi laddar alltså in de känslor som filmen skapar, in i våra hjärnor. Det innebär att vi också lagrar ångest, ilska, rädsla och andra osköna känslor, som kan skapa eller fylla på blockeringar i våra sinnen och kroppar.
Som om livet i sig inte hade tillräckligt med det ändå?!
Nej, säger jag. Bättre att ladda sig full med kärlek, omtanke, skratt, lycka, spännande tankar och reflektion. Belastningar får vi ändå, de behöver vi inte leta upp.
Och barn behöver hjälp att tolka filmer, speciellt om de är tänkta för en äldre målgrupp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar