En helt vanlig kvällsmat. Alla äter och småpratar.
Plötsligt slänger Dottern kniven i tallriken och ser livrädd ut.
Hon spärrar upp ögonen, tar händerna långsamt till munnen, flåsar/hyperventilerar och lyfter axlarna mot öronen.
Med darrande läppar, fortfarande hyperventilerande, säger hon:
- Men men men... Vem är du? Du är inte min pappa? Och vem är du? Du är inte min mamma? Och han där är inte min bror. Vad har hänt? Vart har jag kommit?
(Fortfarande med stor inlevelse.)
Den luttrade mamman fortsätter äta, oberörd av den hysteriska tonen i Dotterns röst. Lyfter på ena ögonlocket och säger:
- Leker du en lek?
Nöjt leende från Dottern:
- Ja, inte-känna-igen-sig-leken!
Och så ett gapflabb som ekar i hela köket.
Mmm...
Om kvinnor är från Venus och män är från Mars - vilken planet kommer då barnen ifrån?
Min dotter och hennes kamrat leker på vår övervåning och plötsligt hörs det ett väldigt dunsande om och om igen. Kamratens mamma ropar uppför trappan: - Vad håller ni på med? Vad är det för dunsande?
SvaraRaderaFlickan svara blixtsnabbt: - Äh, Det är ingen fara! Det är bara mina demoner.
Ja man kan ju undra...