Och visst låter det enkelt: Att bara följa med strömmen.
Fast jag tycker att det får en annan betydelse på svenska (att inte sticka ut, att bara hänga på).
Om man tänker sig det bildligt, så känns det ju enklare att simma med strömmen än mot den.
Men om man ska uppströms då?
Då gäller det ju att simma som bara tusan, har jag tänkt.
Bara bita ihop och kämpa på...
I livet går det nog inte till så har jag insett.
Förr kollade jag ut målet, tog ut vägen dit och gav mig iväg. Var det motigt, så kämpade jag bara lite mer. Det blev många kallsupar på vägen, men jag kom oftast dit jag hade tänkt mig. Bara för att upptäcka att jag faktiskt inte egentligen ville dit...
Nu har jag försökt låta livet välja åt mig i högre grad.
Vänta, se tiden an, låta saker välja sig själva.
Det är fantastiskt smidigt och lättsamt. Krävs nästan ingen vånda alls, inte hälften så mycket svett och slit.
Och det märkliga är att det blir minst lika bra som tidigare.
Så i livet fungerar det nog så här:
Simma med strömmen, och den tar dig dit du vill!
:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar