Socialdemokratin - en dinosaurie?

I princip är det en bra tanke: Låt oss gå samman och lösa de saker som är svåra att klara för den enskilde individen.

I praktiken fungerade det bra ett tag, så länge som människor i Sverige fortfarande levde i herrans tukt och förmaning. De generationer som kom ur en kristen uppfostran, som hade bondesamhället i färskt minne, som visste vad arvssynd var, de klarade av att driva det socialdemokratiska samhället. Man visste att med rättigheter följde också skyldigheter, att man måste offra för att få.

Idag, däremot, är det omöjligt.
Varför?

Jo, därför att den ständiga betoningen på gruppen, det gemensamma och communis har skapat en motreaktion: Individen har förlorat sitt perspektiv. Det är inte längre VI som skapar samhället - det är DOM. Den enskilde upplever att regler, förordningar och byråkrati är styrande, i stället för demokrati och gemensamma beslut.

Individen börjar då tänka på sig och sitt. Hur ska jag göra för att få så stor del av kakan som möjligt? Rättigheterna har alla koll på - men skyldigheterna? Äh...
Det är inte konstigt eller ondskefullt, det är naturligt. Det är djungelns lag som råder, ända tills vi lever i överflöd.

För några generationer sedan, hade man ett annat tänk och en annan uppfostran. Då hedrade man sin fader och sin moder, behandlade andra som man själv vill bli behandlad och skämdes om man satte sig själv först. Då blomstrade det socialdemokratiska samhället och alla ideella föreningar. Nu när dessa yttre tryck till stor del försvunnit, kryper helt andra egenskaper fram.

Idag betonar vi individen i alla sammanhang. Det är viktigt med skolelevernas individuella utveckling, vi har individuella lönesamtal, vi har individanpassade lösningar på allting. Vi lär oss från barnsben att se oss själva som unika, och därmed betonas individen. Mantrat är självutveckling - inte grupputveckling. Vi pratar teambuilding - att gruppen är något som behöver konstrueras, inget naturligt.

I den verkligheten fungerar inte det socialdemokratiska samhället. Det blir ett samhälle bara uppbyggt av rättigheter, utan skyldigheter. Alla ska bara ha och ha, för sitt individuella behov, men väldigt få är intresserade av att ge. Det märks också av att det är svårt att rekrytera folk till ideella föreningar och politiska förtroendeuppdrag.

När alla vill ha och vill utnyttja samhället/DOM/rättigheterna, måste det upprättas en massa hårda regelverk för att styra upp utnyttjandet. Då uppkommer dumma regler som individerna retar sig på och som gör att man tar ytterligare avstånd ifrån "samhället". Individen känner sig marginaliserad i stället för delaktig.

Det här är inte en politisk diskussion. Det är bara en analys av en samhällsutveckling som - märkligt nog - det socialdemokratiska styret har drivit igenom.

Det här är i alla fall det samhälle vi har idag. Det behöver en politisk ordning som riktar sig mer till individen och lägger tillbaka mer ansvar på denne.
Socialdemokratin är - likt en T-Rex - inte utrustad för att överleva i nutiden.