Det finns de som tror att det är en rättighet att ha barn.
Som om det ingår i någon form av vuxenkontrakt, något som alla över en viss ålder ska ha.
Det tycker inte jag.
För det första är det ett stort ansvarstagande. Det handlar om att sätta sig själv åt sidan i sisådär 20 år och fokusera på att hjälpa en (eller flera) nya människor komma tillrätta i livet och bli allt de kan bli.
För det andra bör man jobba med sig själv om man ska bli en hyfsad förälder. Är man inte beredd att göra det jobbet, ska man lägga ner tanken med att skaffa barn.
För det tredje behöver vi inte längre fortplanta oss för att överleva. Förr i världen skaffade folk barn för att få hjälp på ålderns höst, eller för att befolka jorden. Det behövs inte längre. Folk finns det i överflöd! Genom pensionssystemet spelar det ingen roll om det är våra egna barn eller andras ungar som jobbar. Vi kan likaväl flytta hit barn och vuxna från andra delar av världen och låta dem få del av vårt överflöd.
En del kan inte få barn. Dem ska man tycka synd om.
Ja, det kan jag väl göra, ifall det nu är så att de hemskt gärna vill ha barn.
Däremot tycker jag inte att man till varje pris måste föda sina egna barn. Jag är emot alla typer av forcerad befruktning. Det kanske finns en anledning till att just dessa två människor inte kan få barn just nu. Där tycker jag att vi ska ha mer respekt för våra kroppar!
Bara för att man inte kan få barn nu, behöver det inte betyda att man förblir barnlös.
Det kanske bara inte passar så bra för tillfället. Och nu för tiden är det ju ingen stress. Vi är så friska och starka att vi kan föda barn högt upp i åldrarna. Ta det lugnt och vänta, tänker jag. Fokusera på att bli balanserad själv, så ordnar det sig nog.
De som väljer ett barnlöst liv, blir ofta ifrågasatta. Jag har en vän som har valt bort barn. Det handlar varken om att hon är självisk, omogen, otrygg eller något annat av det hon blir beskylld för - hon vill bara inte bli mamma. Hon har vägt fördelarna mot nackdelarna och gjort ett upplyst val. Det tycker jag är oerhört moget och ansvarsfullt!
Jag önskar att fler gjorde som hon: Tänkte efter.
Det vore toppen om de som verkligen valde att skaffa barn, gjorde det medvetet. Kanske skulle det innebära att fler barn möttes av kärlek och förståelse?
Själv valde jag att ha barn. Jag och Maken valde två, eftersom vi har en märklig idé om att det är ok att ersätta oss själva men inte bidra till ytterligare befolkningsökning. Dessutom valde vi tidpunkt för våra barn, och vi valde att satsa på en tjej andra gången. Hur? Fråga via mail, så kan jag tipsa... :)
Det viktigaste av allt:
Barn har inga skyldigheter gentemot sina föräldrar, men föräldrar har alla skyldigheter gentemot sina barn.
Föräldraskap handlar verkligen om att "pay it forward".
Väl talat Karin! Det är ett stort och häftigt ansvar. Men jag håller inte med om att "forcerad befruktning" är dåligt. Ganska många av våra närmaste vänner har fått någon slags hjälp på traven i form av IVF eller hormonskjuts med lyckat resultat. Det är fantastiskt och inget jag missunnar någon. De tillhör dessutom skaran ansvarsfulla föräldrar som längtat efter barn lika mycket som de sedan blivit underbara föräldrar. Själv har jag och min man tillhört skaran som haft tur att blixtsnabbt få till det, men det innebär ju inte automatiskt att vi är mer lämpade eller skonade från risker och besvär. Ibland blir det inte som man tänkt sig, men det kan bli rätt bra ändå och ibland med "facit i hand" faktiskt bättre. Men jag förstår din poäng med att man ska undvika att proppa i sig hormoner och våga prova alternativa lösningar också. Nu har barnen badat klart och det är dags för nattning. Tack för många kloka och tänkvärda rader och en fortsatt skön söndagskväll. / Kram Camilla B
SvaraRaderaTack själv!
SvaraRadera