Fulskog

Vad är det med de småländska skogarna?
Varför är så många så fula?

Slyiga, ovårdade, för tätväxta...
Det är inte sköna skogar att gå i. Där växer inte blåbär eller lingon - eller ens svamp. De är bara mörka väggar längst våra vägar.

När jag skrev en artikel om de småländska skogarna, lärde jag mig att Småland var ett i stort sett skoglöst landskap vid 1800-talets slut. På grund av överbefolkningen hade nästan vartenda träd gått åt. Här var lika skogfritt som i Skåne.

Man tog då beslutet att låta alla skolbarn hjälpa till att odla ny skog. En vecka varje höst gick därför alla skolbarn ut i skogarna och planterade skog. Huvudsakligen granplantor och tallplantor. På en vecka hann väl ungarna peta ner ett försvarligt antal träd. Med tanke på att denna skogplanterar-vecka fortsatte långt in på 1910-talet, blev det en del skog. Och ungarna petade ner dem på ett stegs avstånd, som ordern löd. Ett barnsteg, dvs en halv meter... Lite tätare än planerat, gissar jag.

Men varför vårdas inte skogarna?
Även om nu plantorna har satts lite för tätt, går det ju att rensa ur. När de står så tätt, växer de sig ju aldrig stora, så skogen blir ju mindre värd. Samma sak med allt sly.

Småland är ett mycket vackert landskap. Det är kuperat, här finns otroligt många sjöar, det är lagom bebyggt. Om man bara kunde se det! Men all denna fulskog gör ju att man tror att det knappt är bebyggt. Fulskogen är bara en mörk vägg, utan så mycket som en glänta.

Jag blir lycklig varje gång jag ser ett kalhygge här i Småland. Det ger luft och vackra vyer! Skog finns här tillräckligt ändå.

Fram för vackra, högvuxna, glesare skogar, med blandade träd och gläntor!