Ofta är ju de som ger inte i direkt behov av en gentjänst. Ger gör man ju när man känner sig stark och rik nog att dela med sig.
Däremot finns det ju åtskilliga som kan behöva en tjänst senare, när man själv är starkare och rikare.
Jag har alltid trott att det är själva idén med att skaffa barn. Att ge allt bra man själv har levt och lärt, vidare till sina barn. Det finns de som tycker att man skaffar barn för att få hjälp och sällskap på ålderns höst. Jag tror att det är en galen idé. Min teori är att man inte har några förpliktelser mot sina föräldrar, men alla till sina barn.
En sak som är viktig att tänka på i sammanhanget är att vi måste vara bättre på att ta emot hjälp. Det är minsann inte alltid så lätt. Ibland tror vi att vi måste vara så starka och självständiga, att vi inte förstår att säga "hjälp". Inte nog med att vi därmed missar en viktig upplevelse - tacksamhet och gemenskap - vi förvägrar också andra att hjälpa oss!
Det är ju fantastiskt att kunna hjälpa andra. Som hjälpare mår man bra, känner sig stark/vis/trevlig/omtänksam. Även om det bara är en liten grej, så känns det skönt. Att inte ta emot hjälp från andra är ju att låta andra missa de känslorna!
Det är skönt att be om hjälp.
Och kom ihåg: Du gör den andre personen en tjänst genom att ta emot hjälpen.
Ni kommer båda ett steg framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar