Dotterns ordningssinne

Min älskade dotter är inte som alla andra barn.
Hon är begåvad med ett mycket märkligt ordningssinne.

Idag när jag plockade upp efter gårdagens lek, tittade jag lite mer noga i lekgarderoberna. Där hittade jag 5 strumpor, inknölade bland leksaker och spel. I soffan hittade jag ytterligare 3 och under den 1 till, som inte passade ihop med någon av de andra. I dockvagnen låg 2 (olika) strumpor och på lekbänken låg en strumpa med 8 glaskulor i (tydligen agerade den kulpåse).

Inte konstigt att det var lite tomt i strumplådan!

När jag konfronterade Dottern såg hon bara änglalikt blåst ut.
Mig lurar hon inte...

Det var samma sak för några veckor sedan. Vissa kläder försvann liksom bara. De kom aldrig till tvättkorgen och de fanns inte i lådorna. När jag städade i Dotterns rum, hittade jag en halvmetershög med kläder, inknölade i ett hörn bakom byrån.

Varför?
– Jo för att jag vill ha dem där.
– Men där kan du inte ha dem! De är ju helt knöliga, smutsiga och dammiga nu!
– Jo för jag vill ha dem så.
Djup suck. Försöker resonera med henne, men det är tvärstopp: Kläderna ska ligga där.
Ny taktik:
– Vill du ha alla kläder så?
– Ja för det vill jag!
– Ok! Då kan ju jag få din byrå, för den behöver inte du.
Jag börjar slita upp alla fint vikta kläder ur lådorna och knöla in dem i hörnet.
Vilda tjut förstås, varpå hon motvilligt lägger ner allt i lådorna. Men nöjd, det var hon inte.

I varje rum finns spår av Dottern. Leksaker, sparade lappar, klädesplagg, packningar... Hon är en skräp-Fia utan dess like.

MEN - hon vet var allting finns!
Oavsett om det är mina kvitton, Stefans ulltofflor, kattens lekboll eller en tidning - Dottern har koll. Hon misstar sig aldrig.

Det betyder ju att hon har en enorm perceptionsförmåga och ett fantastiskt minne!
Kanske är det helt enkelt så att hon inte behöver ha strukturerad ordning på saker och ting.
Hon kan minnas dem en och en, utan sortering.
Det kanske är så enkelt.