Öronljus!

Vad i hela världen gjorde jag innan jag upptäckte öronljusen?
Jo, jag kommer ihåg.
Jag var ständigt förkyld, täppt i näsa och bihålor, hörde dåligt och hade ofta halsproblem.
Jag var liksom aldrig riktigt frisk.

Ett tag började jag fundera på om jag hade blivit allergisk mot våra älskade katter...

Så kom räddningen: Öronljus.
Jag köpte de största, King Cone och satte igång.
Teorin är som följer: Det är ihåliga ljus, gjorda av tyg doppat i bivax och hoprullade till ihåliga ljus. Man tänder eld på dem högst upp och stoppar den smala änden i örat. Då skapas ett lätt vacuum i örat (eftersom elden gör att luften stiger) och... saker sugs ut.

Uäck!
Så mycket skräp som kom ut.
Jag tänker inte berätta vad...
Fick göra om det tre gånger (med en veckas mellanrum) innan jag kände mig hyfsat ok.

Efter en månad körde jag en omgång till.
Därefter var alla symptom borta.
Jag var inte längre förkyld!!!

Ibland blir jag lite krasslig. Ungarna släpar hem något eller jag själv dummar mig. Så fort det känns lite dämpat eller halsmandlarna börjar växa, så kör jag mina öronljus.
Piff! Borta!
Det är magi. Och så enkelt och naturligt. Inga mediciner, bara lite prasslande ljud (sövande, meditativt) och en smula rök.

Mina barn är frälsta.
Fem och snart nio år gamla kommer de ibland till mig och säger:
- Snälla mamma, kan du göra öronljus på mig! Det var länge sedan - och det är ju så mysigt!