Ensidigt tänkt?

Vi uppmanas ständigt att tänka och resonera logiskt. I skolan, på jobbet, när vi ska hantera emotionella processer – det är det kritiska granskandet som är norm. Vi ska lista fakta, formulera oss tydligt, resonera stringent och dra slutsatser. Ofta, väldigt ofta, går det så långt som till att man påstår att detta är att tänka, att det är så här det medvetna tänkandet går till.

Då har man bara halva sanningen klar för sig.

Alla de processerna som jag nämnde ovan pågår nämligen i halva hjärnan, i den vänstra. Den andra hjärnhalvan, den högra, brukar kallas den kreativa och konstnärliga – men det är inte riktigt hela sanningen heller.

I höger hjärnhalva pågår precis lika mycket tänkande som i vänster. Höger hjärnhalva tolkar subtilare signaler, drar slutsatser av bildspråk, kroppsspråk, röstläge, känslor, kompletterar ofullständiga mönster, förstår sakers inbördes relationer och skapar sammanhang.

Självklart är det här två kompletterande intelligenser! Vi behöver båda. Jag tror dock att vi i vårt samhälle förhärligar vänsterkompetenserna och förminskar de processer som pågår i höger hjärnhalva.

Ett exempel: Jag är på ett jobbmöte och får plötsligt en insikt som går ut på att resonemanget vi har fört är fel. Om jag påpekar att det haltar med motiveringen ”jag bara känner att det är så”, så gillas det inte. Jag måste därför vänta, klä min tanke i fakta eller resonemang och sedan framföra åsikten. Annars är jag inte seriös, eller kanske till och med flummig. Det borde ju räcka med att jag, som har god tillgång till min högra hjärnhalva, lyfte denna insikt. Sedan kunde ju de som har bättre kontakt med sin vänstra hjärnhalva resonera utifrån fakta. Tillsammans kunde vi komma till de bästa besluten!

Jag vet med säkerhet att övervägande delen av de bra idéer som dyker upp i alla kreativa/utvecklingssammanhang egentligen kommer från höger. Detta för att jag i åratal har luskat med människorna som kläckte dessa bra idéer – utifrån min egen erfarenhet av att saker bara plötsligt dyker upp i huvudet – och lyssnat på vad de säger. De ”kände på sig”, eller ”såg det plötsligt bara tydligt” och ”fick bara för sig”. De använde sin högra hjärnhalva. Efter att idén dök upp, granskade de den och resonerade – och insåg att den höll.

Väldigt få nya idéer kommer ur torra resonemang och granskandet av fakta. Det är som Einstein sa: ”Jag nådde inte min förståelse för universums fundamentala lagar genom mitt rationella förnuft.” Nej, han föreställde sig saker, fantiserade, hittade på. Steg 2 var att testa och granska. Så beskriver de flesta banbrytande forskare att de jobbar.

Så varför förminskar vi denna förmåga? Som jag beskrev ovan, säger människor att de ”bara” fick en idé eller ”bara” kände det på sig. Det är inget bara med det! Inte heller är det någon slump eller gudagåva – det är våra högra hjärnhalvor som jobbar hårt. Och som med allt annat: Man blir bättre på det man övar på.

Jag tror att vi måste börja uppmärksamma och ta emot den högra hjärnhalvans kapacitet. Vi är homo sapiens, den visa människan. Utmärkande för vår art är förmågan till abstrakt tänkande, att kunna visa känslor och empati, att urskilja orsakssamband och tolka språk och symboler. Höger hjärnhalva gör stora delar av det jobbet och vi blir visa i samarbetet mellan de två motpolerna.

Så länge vi bara uppmärksammar det logiska tänkandet, är vi helt enkelt ensidiga och halvsmarta. Det är dags att lyfta högra hjärnhalvans status!

Boktips: ”Min stroke” av Jill Bolte Taylor, hjärnforskaren som fick en stroke i sin vänstra (och dominanta) hjärnhalva.