Bara jag säger ordet så får jag rysningar. Bokföring - det kan man skrämma barn med, tänker jag. Det är som plastlinjal på fönster, som kniv på diskbänk, som naglar på lakan.
Överdriver? Nej, det tycker jag inte.
Vet jag ens vad det är?
Tja, jag är faktiskt gymnasieekonom i grunden. Jag har drivit eget företag sedan jag var 22 år. Bokförde allt de första åren, senare la jag ut på firma. Har bokfört makens företag och bokför nu också mitt eget lilla.
Varför jag är så anti?
Det är inte det att det är svårt, det är att det är så förfärligt tråkigt. Och icke konstruktivt.
Det tar tid och energi från det som är roligt, det man vill göra.
Och allt för att ekonomerna måste få sitt.
Här kommer den mörka sanningen:
För oss som har ett litet eget företag, är det helt oväsentligt mot vilket kostnadskonto en faktura förs. Om jag har köpt en tidskrift, kan jag lika väl sätta den på "förbrukningsinventarier" som "tidningar och tidskrifter". Det spelar ingen roll för mig. Huvudsaken är att det blir rätt i bokslutet, att det hamnar på rätt sida om strecket.
FASA! Ekonomerna skälver av skräck.
Jag kan riktigt höra hur de svarar:
– M... men... då kan du ju inte göra ekonomiska uppföljningar!
– Exakt vilka ekonomiska uppföljningar tänker du på? svarar jag.
– Ja... till exempel jämföra de olika kostnaderna mot varandra, säger ekonomen, fortfarande ställd.
– Jag köper det jag behöver till min verksamhet. Om jag har köpt något dumt, så vet jag det och gör inte om det. Det behöver jag inte räkna på.
– Men, framhärdar ekonomen, om du vill veta hur stor andel av dina totala kostnader som mobiltelefonin står för då? Han ser triumferande på mig. Om det är 5% eller 6%?
– Jag behöver en telefon. Jag har tagit ett abonnemang som passar mig. Jag kan betala räkningarna. Den dagen den ekvationen förändras, tänker jag väl om.
Här lutar jag mig framåt och tillägger – väl medveten om att jag nu kommer att skapa svåra mardrömmar för ekonomen i flera månader – min slutkläm:
– Vet du? Jag har aldrig i hela mitt liv kollat i de där pärmarna! När det väl är bokfört, betalar jag in det som står på sista raden och går vidare i livet! Aldrig en kontroll, aldrig en uppföljning, aldrig så mycket som en glimt!
Jo, för så är det. Ekonomi och beräkningar är säkert viktigt i stora sammanhang, där ingen har egentlig koll. I småföretagarnas sammanhang skulle vi lika gärna kunna klumpa ihop skiten på ett kostnadskonto, köra in allt på ett intäktskonto och ha tillgångarna i en hög. Skulderna bör väl vara separerade kanske, så man vet vem man är skyldig hur mycket. Kan ju vara praktiskt. Resten är minsann bara pynt.
Men jag förstår varför ekonomerna har styrt upp de här systemen. Det handlar ju om deras överlevnad! Utan dessa system, inget jobb för ekonomer. Ja, eftersom de parasiterar på alla oss som faktiskt verkligen gör något, så förstår jag att de försöker muta in område. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar