Jag älskar verkligen den nya världen, där internet ger all valmöjlighet en flicka kan önska. Det är ju helt fantastiskt! Via nätet hittar jag ekologisk mat som levereras hem till mig (eller till jobbet), vackra saker från hela världen, naturliga tvålar från Indien... Det är ren lycka.
Det finns dock en baksida.
Man måste välja.
Varje dag är det nya val. Man ska välja bank, välja pensionssparande, välja hemsideshotell, välja inloggningsuppgifter, välja telebolag, välja klädleverantör, välja välja välja.
Det tar aldrig slut.
Och varje val bör vara väl underbyggt.
Det handlar om att leta fakta, jämföra saker med varandra.
Inte bara pris, utan också pålitlighet, leveranstid, fraktkostnader, policy...
Ibland känns det som om friheten att välja mer är ett tvång.
Vissa dagar vill jag bara blunda och peka - ta en i högen utan att tänka.
Så går det faktiskt till ibland. Jag tänker: "Äsch, jag tar den här, orkar inte leta längre." Och det brukar bli bra nog.
Den totala valfriheten är härlig på många sätt, men ställer stora krav på oss. Det är lite jobbigare, vi måste veta lite mer, vi måste vara noggranna, vi måste lägga tid på att leta och välja. Jag tror att vi befinner oss på ena sidan av valfrihetspendeln, där allt är vårt ansvar.
På motsatta sidan av pendeln skulle man kunna tänka sig ett kommunist-Ryssland, där staten bestämmer vilken sorts limpa (en sort) samt hur många exemplar som ska finnas i affären. Det känns inte så hett.
För jag har mycket hellre stor valfrihet med stort ansvar än liten valfrihet och lite ansvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar