Efter att helt ha stått emot mediatrycket för den nya serien "bortskämda barn", så zappade jag förbi härom dagen. Det blev en blixtvisit, men tillräckligt för att min nioåring sa: "Nu fattar jag varför ni tjatar så mycket! Sån vill jag INTE bli!"
Barnen i all ära - men föräldrarna då?
De var ju betydligt värre!
Efter några kommentarer hade jag bestämt mig: De har fått precis de barn de förtjänar! Vilken jävla daltande! (Ursäkta språket.)
"Ja men han är ju inte van vid att göra det, så jag tycker att det är bra att han bara försöker."
"Hon är ju inte så förtjust i smuts, så jag är förvånad över att hon ens lyfte på toalettringen."
När sedan en flicka röstades ut, sa mamman:
"Åh lilla gumsan! Mammas lilla flicka! Det ska bli så skönt att få hem dig och ta hand om dig." (Typ.)
Nä - jag tycker programidén ska göras om. Det är föräldrarna som behöver åka på läger. En rejäl dos av "lev ditt eget liv" samt "älska dig själv även om ingen behöver dig" är vad de skulle ha.
Samt en örfil.
För de barn de har uppfostrat, vill i alla fall inte jag vara samhällsmedborgare tillsammans med.
Ja hualigen! kanske ingen örfil, men de skulle få låtsas vara gamla och bo på ett äldreboende och bli omhändertagna av dessa små brats och se resultatet. - Suck, vill du ha hjälp, så äckligt, du får be någon annan, jag har inte betalt för att... Eller så får man för gudarna hoppas det inte är så illa som det verkar. /Kram Camilla
SvaraRadera