Fina barnprogram

Oj, vilka fina barnprogram vi har i Sverige!

Det är en fröjd att titta på SVT, barnkanalen, tycker jag. Jag blir lycklig!

Mini-Mello. Vilken idé. Bättre än originalet (Melodifestivalen). Barn skickar in pyntade toapappersrullar. Redaktionen tolkar pyntet och skapar en låt. Toarullsgubbarna sjunger sedan i tops doppade i svart färg. Och de gör till och med "före-reportage". Underbart!

Barda. Barn som får vara med om äventyr där de vuxna hjälper dem tillrätta alldeles lagom, så att de får känna att de själva klarar biffen. Självförtroendestärkande och sevärt.

Det är bra grejer, det. Jag blir glad ända in i själen.
Om man jämför det med Hannah Montana och Svamp Bob Fyrkant, blir det ännu tydligare.

Ibland önskar jag att de där kreativa hjärnorna på barnkanalen skulle göra vuxenprogram. Då skulle det kanske bli stil på det hela!

Jag när också en dröm att få göra barnprogram själv. Fantastiskt roligt!

Här dök plötsligt en liten varnande tanke upp. Varför tycker jag om barnprogram med dansande toarullar i? Kan det bero på uppväxt? Vad jag såg på själv som barn?

Och PLING! Där trillade poletten ned.

Jag hör ju till de få personer som faktiskt gillade Staffan Vesterberg...
(På riktigt.)