Hotellrum

När jag bor på hotell lyx-exploderar jag.

Så fort jag kommer innanför dörren, slänger jag av mig skor och ytterkläder. Väskor öppnas, saker läggs överallt i skön/praktiskt men osnygg ordning.

Jag släpper saker rätt ner på golvet när jag ska duscha. Det ligger små klädkorvar som ett snitslat spår mot duschen. JAG GÅR FÖRBI på vägen ut, ligger näck ovanpå sängarna och smörjer fötterna och tittar på TV. Kanske dricker lite te och käkar choklad. I sängen.

Det är lyx.
Jag har ingen ordning alls.
Det behövs ju inte! Ingen annan störs. Jag hittar jättebra när allt ligger utspritt.
Väskan ser ut som den har kräkts, skrivbordet bär såväl dator som tekopp och morgondagens anteckningar och fotsalva, på badrumsgolvet ligger smutsiga och rena kläder om vartannat.

Jag går förbi och känner lyx.
Fast lite senare sparkar jag ihop de smutsiga kläderna i en hög.
Och någon minut efter rullar jag ihop dem så de inte ska ta så mycket plats.
Och datorn får ligga på datorväskan över natten, chokladen stoppas ner i resväskan igen och tingen återgår till sin ordning.

Men en stund GICK JAG FÖRBI.
Det var lyx.