Kulturbunden humor

Visst vet vi att vissa humortyper är kulturbundna. Engelsk understatement-humor, amerikansk sex och flabb-humor, svensk bonnahumor.

Vad jag inte hade förstått, var hur mycket det skiljer sig!
Det blev en smärre chock när jag var i USA.

Folk skämtade väldigt lite. Visst, de var öppna och leende hela tiden - men de skojade inte, bjöd inte på sig själva så som vi svenskar faktiskt kan göra (göra sig rolig på sin egen bekostnad) och förstod inte alls cynism, sarkasm och understatement.

De tittade på mig som om jag var en utomjording. Efter någon vecka började de tycka att jag var hysteriskt rolig. "Hur orkar du bara hitta på allt?" Fast jag var bara som jag alltid är här hemma. Ni vet, småskämtar och ironiserar. Kanske säger något med en annan röst för att förstärka budskapet.

Exempel: Jag sitter på en restaurang och är missnöjd med maten. Säger: "Nej, det här var faktiskt inte alls gott." Hör hur det låter och säger nästa mening med högdragen snobbdialekt och nasal röst: "Vi är missnöjda! Ta ut röran och amusera oss!" Och så klappar jag några snabba klappar mot serveringen.

Ingen stor grej i Sverige. Ett litet skämt som säger att jag är medveten om att jag är kräsen, att det lät snobbigt och att jag inte kommer att bli sur eller börja rya på restaurangen.

I USA reagerade folk jättestarkt på sådant. De tyckte det var "Karins enmansshow" och satt förväntansfulla och väntade på mer.

Eller när vi var i en jättestor mataffär och letade efter ätbart. (Svårt, bara en massa skräp.) Vi var trötta och visste inte hur vi skulle samordna oss. Då samlade jag alla och sa med fransk brytning: "Tzis iz the plan: Listen carefully, I will say tziz only once. You do tziz, you go after that, you stay here and support us. Let's syncronize our watches and get back here in five minutes. Dismissed!" Jag pinnade iväg i en av gångarna, och såg mina vänner osäkert gå iväg på sina uppdrag. Fem minuter senare, när vi sammanträffade igen, hade de börjat fnissa och upprepa några av replikerna. Sedan skrattade de hela vägen hem och tyckte att jag var jätterolig.

Eh, va?

Jag använder humor jättemycket. Det är bästa sättet att få folk att spänna av, sluta pissa revir och öppna upp. När jag föreläser gör jag mig ofta rolig på min egen bekostnad, skämtar öppet om mina egna erfarenheter och hur jag formulerar mig. Det går alltid hem.

Livet blir lite roligare då.

Maken skämtade med brorsbarnet från Australien härom veckan. Han hade köpt jättesnygga nya skor som var väldigt blå. Maken skrev på Facebook: Fanns de inte i blått? Självklar kommentar för en svensk: Väldigt så blå de är! Men brorsbarnet skrev bara: "Det är mina skor som är på bilden. De är blå."

Ha ha! Det blir ju ännu roligare när det blir så!
Humor är kul.