Socialdemokrati utan demokrati

Det är så konstigt att höra på när socialdemokrater debatterar. Trots att sossarna numera står långt från rysk socialism, lever lite av de odemokratiska tendenserna kvar.

I socialdemokratiska arbetarpartiet är det inte ok att tycka olika. Det finns nästan ingenting som gör sossar så upprörda som när man säger: Jag håller inte med.

Det är också strängt förbjudet att vara företagare. Företagare är förtryckare som tjänar pengar på de stackars arbetarna, och ska därför förgöras.

En annan sak som inte är ok är att vara bra eller ha det bra. Det är mycket bättre om alla är medelmåttiga och har det lika dåligt.

För mig lever för mycket av feodalsystemet kvar i den här politiken. Dessutom luktar det avundsjuka lång väg. Att hjälpa de som är behöver hjälp betyder väl inte att man måste trycka till dem som klarar sig själva? Men så upplever jag socialdemokratisk politik.

- - -

Att vara egen företagare under socialdemokratisk regering var ett rent helvete. Det var som om alla myndigheter förutsatte att jag blev företagare för att luras och ljuga - inte för att jag hade en god idé eller var driven. Alla regler var till för att göra det så krångligt som möjligt, granskningar utgick ifrån att det var något fuffens på gång. Myndigheterna hade inget ansvar för den information de gav ifrån sig, allt ansvar låg på den enskilde företagaren. "Javisst, skattemyndigheten gav dig felaktiga uppgifter angående momssatserna, men det är ditt ansvar att göra rätt ändå." Inte roligt. Det gick inte att vinna.


Jag tycker också att det - som regel - är totalt lönlöst att diskutera politik med socialdemokrater. De blir så arga när jag inte håller med! Jag kan absolut acceptera att någon har en annan åsikt, men jag vill inte bli kallad osolidarisk eller ond för att jag har en annan livsinställning! För mig är socialdemokratin lite för gruppinriktad - med allt vad det innebär i normalisering och grupptryck - för att jag ska må bra. Däremot respekterar jag dem som har andra erfarenheter - och alltså tycker annorlunda än jag. Min ovilja till grupptänket beror kanske på att jag själv inte känner att jag passar in så ofta i grupper, vad vet jag. Jag väljer därför att tro på individens kapacitet, där det handlar om egen vilja och insats mer än gruppens gemensamma framsteg. Inte för att jag ogillar grupper, men för att min upplevelse är att varje individ måste ta ett eget ansvar och gå framåt själv för att gruppen som helhet ska röra sig. Min erfarenhet säger att alltför många gömmer sig i mitten av klumpen och går inte så mycket som ett myrsteg. De låter andra jobba för dem i stället.

Och i min bok är det mycket värre än att starta ett företag. Ett företag som kanske anställer några som inte har tillräckligt driv för att själva starta eget. Som skapar en form för dessa att tjäna ihop till sitt levebröd. Hur kan det vara ondskefullt som princip?

Jag tror mycket på tesen "universum belönar de aktiva".
Eller "själv är bäste dräng".
Kavla upp ärmarna och ta tag i det som behöver göras, så kommer det att gå väl för dig.

- - -

För mig innebär demokrati att makten utgår ifrån folket. Jag gillar inte när strukturer, organisationer, myndigheter, regelverk och andra hårda strukturer blir styrande och den lilla människan blir klämd i kvarnarna. En man - en röst, brukar man säga. Men då måste även min röst få höras! Och varje röst måste också ha armar och huvud, dvs hugga i och dra sitt lass.

Kanske har jag fel. Det är mycket möjligt.
Men det kan du också ha. Eller han därborta. Eller hon som är så smart.
Men det är liksom det som är demokrati.

Vill man ha ett styrelseskick där alla tycker likadant och gör perfekt, får man nog se sig om efter en hederlig diktatur.