Kräksjuka

Vi har aldrig varit magsjuka.
Peppar, peppar.
Jag undrar vad det beror på?

Maken, jag och våra två barn blir ofta förkylda, men magåkommor har vi än så länge aldrig råkat på. Jag minns att jag blev magsjuk en gång som 10-åring efter en vattenmelonsorbet, men det är ungefär allt.

Kan det bero på att jag har lite bacillskräck hela året runt?
Jag har lärt mina barn att man tvättar händerna ordentligt efter toalettbesök, efter utevistelse, före mat. (Det räcker inte att spola av dem i kallt vatten och torka resten på handduken.) Dessutom håller jag deras naglar korta. (Under en millimeterlång nagel ryms typ 5 miljoner bakterier.) Något annat tror jag inte att jag gör.

Själv har jag ju lite problem med barn på besök, när de har långa naglar med svart sorgkant på, men jag försöker ta det vackert och lotsa besökarna i riktning mot toaletten innan mat. Barnen, däremot, har inga problem med att umgås med sina lortiga vänner, så jag gissar att det är så det ser ut på skolorna.

På dagis är de ju noggranna med handhygienen. Där SKA alla barn tvätta händerna - det är en aktivitet. De står fint på led och väntar på sin tur. Ett utmärkt initiativ, tycker bacillskräckslagna jag.

Hur som helst har vi klarat oss från kräksjuka. Bortsett från en feberkräkning för 6 år sedan och en förstoppningsincident, har vi klarat oss från allehanda uppstötningar. Det är skönt! För det är ju inte så roligt, det där. Och som vårdande förälder ska man försöka se ut som att det inte är äckligt och att det är ok. För mig kräver det en skådespelarprestation i Oscars-klass.

Jag tycker verkligen att det är superäckligt. Inte bara andras - mitt också! Saker som har kommit ner i magen ska inte komma upp, halvt sönderfrätta av syra. Det är inte naturligt.

Kanske är det med änglarnas goda minne som jag och familjen slipper uppleva det. Jag hoppas och tror att vi kommer att klara oss framledes också.

Så den där vinterkräksjukan som alla stressar om oroar inte mig så värst.